Bilder fran ikvall...
Vill ni ser bilder fran ikvall innan jag stanger ner? Det ar bara med mobilen, men jag lyckades iaf knappa nagra :)
Har har tjejerna, och barnen tagit pa sig de vita slöjorna, samtidigt som de tander ljus som dehar i handerna, lite som lucia var min tanke... Fina klanningar som ni kan se, jag daremot sag mer ut sahar;
Harligt med mobilkamera som man knappt kan halla still (iaf jag som skakar som en alkis no matter what)
Det delades ut massor kna (henna) och den har gangen hade man istallet för pasar gjort en lite klanning. Saklart finns det goda ögat med ocksa. Det blev en hel del över sa jag fick en :) dom undrade om jag ocksa villa ga fram och bli presenterad samt fa henna i mina hander men jag tackade nej... tanker, ett rum fullt med massa folk (bara kvinnor men likaval) och sa ska jag ga upp dar och bli presenterad som yabancı gelin. Hmm mja, eeh... Tack men nej tack!
Sedan blev det dags för mat. Kremalı sebze corba (kramig grönsakssoppa) och köfte som ınte fick bli med pa bild. Dock fann jag den har bilden plus lite pa tradgarden som jag tog förra veckan. Medans internet faktist fungerar sa kan jag lika garna visa dom med :)
Knackapplet, som jag kampade med det! Innan jag at det var det nog 10 ar sedan sist. Jag tror jag vantar tio ar till nasta! Som ni ser var det inte sa stort, men det var nastan för stort anda...
Visserligen ar det mörkt men har en del av tradgarden som dom kallar det. Utanför 'staketet' vantar en stor vag och sedan flygfaltet sa det hörs ratt bra nar plan fran speciellt ryssland kommer in. Utanför har nagonstans finns ocksa en utkiksplats dar bland annat Cihan brukar sta och se pa mitt plan nar det aker ivag, nagot jag fick veta kvallen da jag skulle ha akt men missade planet i Anatalya pga förseningar i Trabzon... Han rodnade latt nar han berattade det, eller nar jag tvingade det ur honom för att vara arlig, sedan knep han at min nasa i ren hamnd... Hur normala ar vi egentlig?
Har har tjejerna, och barnen tagit pa sig de vita slöjorna, samtidigt som de tander ljus som dehar i handerna, lite som lucia var min tanke... Fina klanningar som ni kan se, jag daremot sag mer ut sahar;
Harligt med mobilkamera som man knappt kan halla still (iaf jag som skakar som en alkis no matter what)
Det delades ut massor kna (henna) och den har gangen hade man istallet för pasar gjort en lite klanning. Saklart finns det goda ögat med ocksa. Det blev en hel del över sa jag fick en :) dom undrade om jag ocksa villa ga fram och bli presenterad samt fa henna i mina hander men jag tackade nej... tanker, ett rum fullt med massa folk (bara kvinnor men likaval) och sa ska jag ga upp dar och bli presenterad som yabancı gelin. Hmm mja, eeh... Tack men nej tack!
Sedan blev det dags för mat. Kremalı sebze corba (kramig grönsakssoppa) och köfte som ınte fick bli med pa bild. Dock fann jag den har bilden plus lite pa tradgarden som jag tog förra veckan. Medans internet faktist fungerar sa kan jag lika garna visa dom med :)
Knackapplet, som jag kampade med det! Innan jag at det var det nog 10 ar sedan sist. Jag tror jag vantar tio ar till nasta! Som ni ser var det inte sa stort, men det var nastan för stort anda...
Visserligen ar det mörkt men har en del av tradgarden som dom kallar det. Utanför 'staketet' vantar en stor vag och sedan flygfaltet sa det hörs ratt bra nar plan fran speciellt ryssland kommer in. Utanför har nagonstans finns ocksa en utkiksplats dar bland annat Cihan brukar sta och se pa mitt plan nar det aker ivag, nagot jag fick veta kvallen da jag skulle ha akt men missade planet i Anatalya pga förseningar i Trabzon... Han rodnade latt nar han berattade det, eller nar jag tvingade det ur honom för att vara arlig, sedan knep han at min nasa i ren hamnd... Hur normala ar vi egentlig?
Kommentarer
Trackback
