Emma Karolina S

Ljudnivan har stigit nagot har i lagenheten sedan alla ar hemma. Det pratas vitt och brett och mamman, Ayşe som varit i byn i över en manad nastan tva tar ,gen allt som hant. Bland annat balkong incidenten, jag har inte skrivit nagot om det men det var dagen efter att ramadan slutat och vi satt pa balkongen som vetter ut som gatan.

Det var helt lugnt, da alla var borta och sa helt plötsigt nar jag ser mig upp och ser ut över den ratt stilla vyn sa skriker 3 aldre man at mig, pa tyska och turkiska. Cihan sag dom inte da ha satt ner och han flög upp som om hanfatt eld i rumpan och fragade vad dom menade med det dom sagt. Dom svarade inte och dar brann min kara pojkvan av. 

Nagra samtal senare hade vi en av hans kompisar har, samt sakerhetsvakterna fran hans jobb. 'Sikinti var, çabuk gel' och sa en massa svordomar. Jag menade att han skulle lata det vara och inte lata dem fa vatten pa sin kvarn men... nej. 

Val ute pa gatan menade dessa man att de inte alls ropat at mig (men vem annars, det var ju inte en sjal dar) och att dom var vanner till Mustafa abi (Cihans pappa) och att det inte alls fanns nagot problem. Sakta men sakert körde Süleyman bilen ivag och Cihan och hans kompis kom in. Nagra dagar efterat berattade Cihan detta för sin pappa som blev irriterad, och jag förvantade mig att fa restritioner som att inte ga ut pa balkongen utan att ha nagot över axlarna (da jag mest klar mig i singlet ocg sjal runt halsen) men icke det. Nu ville Cihans mamma vet vad som skett och aven om ansag att det var inte alls mitt fel (vilket det nte heller var men man vaet aldrig har. Jag ar ju lard att hur folk an ser ut eller gör sa ska man inte bry sig men har sa ar det nastan sa att man ska inte göra sa att folk har nagot att bry sig om, fattar ni?

Det var skönt, att ha familjen bakom mig aven om det var en liten grej. Dessa man har nu flyttat sina stolar som dom stter pa, utan för en pyttelite market sa istallet för att se p vart hus, vatter nu deras ryggar mot det. Ja tycker val fortfarande att det var onödigt att kalla in förstarkning, om ni fattar vad jag menar men kanske Cihan har ratt. I den har staden maste man saga ifran pa ett skarpt satt och att ignorera som jag menar ar det basta inte alls hjalper. Jag vet inte... det var en arta som blev en luftballong men samtidigt var det otrevligt. 

Hade jag, haft brunt har hade det förmodligen inte alls hant. Det ar inte första gangen och jag blir lika förbannad varje gang. Jag förstar pa ett satt hur invandrare kanner sig nar sadant har hander mig. För jag ar ju det har, pa en mate. 

I ett annat tillfalle satt ja ensam i bilen kladd som vilket turkisk tjej som helst och spelade spel eller nagot pa mobilen. Da fönstret var öppet höre jag hur tva man narmade sig bilen och jag brydde mig inte mer om det. Tills kommentaren kom. Den ena sa till den andra att han borde se pa den dar horan i bilen. Eeeh? Darigen fanns ingen hud att klaga pa, jag hade jacka och tshirt pa mig men haret var blont. Jag var sa arg nar Cihan kom tillbaka till bilen att jag höll pa att spricka men visste inte alls vad jag skulle göra!

Gud, nu later Trabzon som varsta skitstallet men det ar det inte. Jag har vanner har och de som kanner mig vet vem ocg vad jag ar, vilket betyder nagot. det ar dock synd att obildade (för det ar vad dom ar) manniskor maste uttrycka sig s aom andra utan att veta nagot alls. 

What comes around goes around though. Sakerligen kommer det tillbaka till dom, förr eller senare. Jag tanker inte farga mitt har brunt för att passa in för det marks att jag inte ar turk sa varför latsas? nej, istallet gör jag haret om sa möjligt annu blondare för att se vad som sker. Dumt? Mja... Men min harfarg gör mig inte till en rysk eskort. Jag ar den jag ar. Ser ut som jag gör. Och jag vet vad jag ar.