uuuh.
Ibland undrar jag vad jag ger mig inpa nar jag ar har, i Turkiet, i Trabzon. Som norrlannıng ar jag ratt lugn, och ar van att att lugna mannıskor runt mıg. Ni vet, langa stubiner fa explosıoner, lite vrede. Kanske darför reagerar jag som jag gör nar det sker sadant som det gjorde sıst jag var har och nu.
Jag hade mın blonda, nu vaşdıgt blonda skalle kıkandes ut över balkongen. Nagra aldre man nere pa gatan la av nagra kommentarer utan att veta att Cihan ocksa var pa balkongen, dock sıttandes ner. Med ens ar uppstandelsen gıgantısk, sakerhetsvakterna fran restaurangen ar har, och jag blev radd.
Ingen tıng skedde. Allt ar lugnt. men den har stan ar ınte vad jag ar van vıd.
Ja men precis,d handlar ju om o ge o ta.
o hur kul e d egentligen o va så osäker så att man måste sätta upp massa jävla regler,styra o ställa som nån jävla nazi-soldat i ett förhållande.
Måste ju va pissjobbigt?
haha tack tack.
kan de vara så.. att jag såg dig påväg till turkiet den 28:e april? :p i riga typ? haha. jag kan ha fel..
sv: tänkte att d var du :)
sv: haha, samma här. var typ så trött så jag inte orkade tänka också, haha. var sån lång väg..
sv: jaha, då hade du ännu längre än mig. jag åkte bara sthlm - riga - ist. sen vidare till izmir. :) hur trivs du i trabzon?
sv: ok, hur länge stannar du där? ja, jag var i marmaris, kom hem för två veckor sedan ungefär. var välbehövt. :-) lite mkt drama där nere kanske. men jag åker till Konya i slutet av den här månaden i några veckor. x
