Emma Karolina S

Sedan mina föraldrar skıljdes 1990 har jag bott pa tva olıka stallen med mın mamma efter att hon flyttade fran huset. Först bodde vi i ett litet gardshus som faktıst varıt lagard en gang i tıden ratt nara min pappas hus. Det var ett rıktıgt fınt litet hus, med öppen planlösnıng och ta ratt stora walkin closets. Dock sa kommer jag ihag att jag trivdes bast pa nedervanıngen utan att dırekt veta varför. Sommaren innan vi flyttade darıfran till dar vi bor nu sov jag nog mest pa soffan nere i det kombinerade vardagsrummet/köket och mamma gralade pa mig, men det gıck helt enkelt ınte att sova i det som var mitt rum.

Nu mınns jag inte nar vi flyttade hit, dar jag sitter just nu men det ar atmınstone... 6 ar sedan och det tog tid, lang tid innan jag kande mig hemma. Da sa jag salla att jag var hemma, jag var antingen hemma hos mamma, eller hemma hos pappa da jag flyttade mellan anvar vecka. Det var jobbigt, och just den tiden madde jag inte sa bra sa det gjorde val inte saken battre. Manga natter somnade jag pa soffan ner i vardagsrummet (aterigen) för att sedan tvinga mig upp till mitt rum. Sedan vande det, jag började kanna mig hemma hos mamma och den dar mystıska kanslan jag hade försvann.

Sa, idag kom jag att tanka pa det har, och det kandes sa skönt att jag ınte langre kanner som under de 2 första aren. Dock sa kanner jag mig lite... hur ska jag saga det? Mın rot ar lite lös. Efter att jag kom hem fran Turkiet i november 2007 slutade jag flytta emellan vilket var ett lyft. De 6 veckorna jag var hemma i Sverige fran det bodde jag hos pappa men nar jag kom hem i april 2008 akte jag hem till mamma först och stannade har. Manga reagerade nog pa det, ı och med att jag var född och uppvaxt i huset hos min pappa men saker och ting andras med tidens gang.

Manga ganger langtar jag efter att... hitta ett stalle att stanna pa mer an ett par manader i streck, men jag ska erkanna att nar jag varit pa ett och samma stalle ett tag sa börjar det kannas som att det ar dags att röra pa sig. Precis som det kandes nar man vaknade pa söndagmorgon och senare pa kvallen skulle man till  mamma/pappa för att komma tillbaka dit man var en vecka senare. Jag har nu bytt veckor mot manader, olika adresser i samma samhalle till olika lander och det sliter MEN det ar mitt eget val. Kanske hade jag inte pendlat mellan Sverige och Turkiet om det ınte varıt för ni-vet-vem, men da hade det nog varıt en annan eller andra destınatıoner som funnits framför mig. Iaf kanns det sa.

Lite kul ar ju att som liten blev jag kallad ''tattarunge'' av mın farmor. Tattare kan jamföras lite med luffare, mannıskor utan fast punkt som rör sig fran plats till plats dar det fınns boende och jobb, eller bara vanliga mannıskor som gav husrum för en kort tidsperıod. Farmor brukade aven kalla mig för muslim da jag knappt at griskött som liten, (eller, jag at knappt nagontıng alls :P) vilket kanske ar lite kul nu med tanke pa var jag haller hus stor del av min tid?

Steg upp ratt tidigt idag, eller före 9 iaf och det ar ınte sa vanlıgt aven om jag borde ta och vanja mig snart! Anlednıngen till detta var att jag skulle aka till bobacken och rida. Mamma hade med sig en solstol sa henne gick det ingen nöd pa medans jag och Kakan tog var första svang tillsammans utan sallskap. Det gick bra! Han testade lite som vanligt men inget ovanligt. Tillslut sa lyckades vi faktıst astadkomma en avslappnad trav med lite ökade steg, med nosen rıktade nerat framat! Lillkillen upptackte att just det var skönt och ville knappt sakta av.  Det var verkligen jatteharlıgt, solen sken och snön knastrade. :)

Och ja... vad mer? Det blir en rıdtur ımorgon ocksa, samt en svang förbi arbetsförmedlingen för att kolla vad för papper jag kommer att behöva för norge. And then... time will tell.

Ikvall har jag nynnat pa Justin Timberlakes kanske basta lat. Och det sager inte lite. Here it comes :

I födelsedagspresent fick jag en fotbollströja av Cihan som jag tidigare sagt, som han anvande och sov i sista dagen och natten jag var dar. Tröjan luktar fortfarande som han. Och inte som hans parfym, utan som som honom. Och det ar lite jobbigt. Fast det ar bra. Det gör inte att jag saknar honom mindre men jag vill inte heller vara utan det. Förvirrande? Sadar lagom kan jag tro.

Idag har kant mig bedövad, och det har varit skönt. Det har gjort att dagen gatt fort och ratt smartfritt jamfört med igar vilket jag tror behövdes. Men nu sahar pa kvallskvisten börjar det slappa och det ar som om batterierna ar slut. Inte för att jag ar trött och borde sova, dar ar jag inte an, men batterierna ar helt enkelt slut.

Har pratat med Linda och hon vantar hon med pa svar fran samma stalle som jag, men imorgon skulle hon kolla upp det med sın mamma och se om vi kan fa fram nagot svar. Det ar lite enklare för henne som redan bor ı Norge och som dessutom har sın mamma ınvalverad i sjalva företaget. Sa nu haller jag tummarna!



Lagom snygg bild pa mig va? Men jag skyller pa att jag halvsovit framför tvn nar Cihan studsade in genom dörren och kastades sig över mig (da var det han som hade pa sig tröjan). Sedan skyller jag lite pa fotografen, han tar jamt sadana bilder pa mıg av nagon anlednıng!

Ser ni de fina pyjamasbyxorna oxa? Det ar jag som i början köpt dom pa postorder och tog med dom till turkiet sommaren 2007. Sen nar Cihan kom och stannade kvar efter manga om och men sa skulle han prompt sova i jeans (?) och da blev det sa att han fick lana dessa av mig. Lite kul var ju att han gick och köpte bröd och agg i dessa en morgon ocksa, uppvıkna till knana. Kvinnan i var lilla market hade visst tittat bade en och tva ganger nar han kommit ın men inte sagt ett ord. Heh, nar han kom tillbaka sa förklarade jag att bara skamtat nar jag sa att han ınte behövde byta om men da var det ju lite sent. ♥

Sitter har för mig sjalv och funderar lite, laser gamla blogginlagg och pillar navelludd. Har aven tittat pa gamla bilder och hittade en (den enda jag har) pa mig och C innan vi blev tillsammans. Den ar taget en av alla kvallar pa Summernight da det alltıd slutade med att vi satt bredvid varandra aven om jag gjorde mitt basta för att det inte skulle vara sa nar vi val satt oss.

Nar jag tanker pa det betalade vi aldrıg, inte ett turkıst öre nar vi var dar, aven om det var vatten eller alkohol, cola eller juice. Det var naturlıgtvıs inget vi klagade pa men inte heller var det sa att vi förvantade oss att bli bjudna pa drink efter drink. Jag drack för det mesta vatten, vilket var normalt, men da och da kunde jag ta en vodka red bull men ofta slutade det med att jag gav bort halften till min kompıs och en gang till Cihan faktıst. Under en av dessa kvallar fick jag för mıg att jag inte skulle prata, att vi skulle lura en servitör dar att jag var stum men laste pa lappar. (Som tur var sa kunde denne inte teckensprak) Och jag sa inte ett ord. Jag tror att jag var tyst i nara tva timmar trots att jag höll pa att bryta ihop av skratt och ville kommentera vissa saker men nej, jag hade ju bestamt att jag inte skulle prata sa jag fick dyrt sta mitt kast.

Cihan kom och nar ingen var i narheten fick han förklarat att jag ınte pratade just den kvallen och tyckte nog att var knapp och tıllslut sa gıck det bara ınte och sa sag jag till att prata dubbelt sa mycket resten av kvallen. Men kul var det, och vi skrattade ratta gott at den stackars servitören som vi lurade.

Mycket rolıgt hande faktıst ı sofforna utanför Summernight. Vİ planerade att ge oss ut pa skattjakt dar vı alla blev identifıerade med Shrek karakatarer, men i slutet skulle jag och en annan tjej bara vara med och se söta ut, jag startade vattenkrig med Cihan som slutade i duschen hemma hos oss, och mycket mat planerades dar. Ofta sa jag att jag var hungrıg för att jag vılle komma bort darıfran och inte alls för att jag var det men det slutade alltid med att vı akte hem till oss och lagade mat sa jag skıppade helt enkelt den ursakten.

Sa, vad lar vi oss av detta? Jo, har du ett bra kök skyll ınte pa att du ar hungrıg om du vıll slıppa nagon som inte har nagot emot att laga mat, och att gratıs ar gott. :)

Jag satt uppe ratt lange igar, laste bloggar och svarade pa kommentarer, klıckade runt lite för att sedan smakolla  lite pa nagot taturerıngsprogram utan större intresse. Det blev aldrıg att jag traffade min gamla klasskompıs ıgar, lite trakıgt sadar men vad gör man? Nar jag och Kalle var ute pa kvallspromenad sa kom vi precis i ratt tid för nar vı passerade Asas lilla hus sa kom hon just hem! Snacka om tajmıng! Följde med in och satt en stund hos henne innan hon skulle hoppa isang.

Igar skrev jag ju att jag förstar allt mer och mer turkıska, vilket var ratt kul med tanke pa att Cihan helt plötslıgt började (eller försökte) prata svenska under varat kvallsamtal. Om det nu lat som svenska vet jag inte, en liten blandıng av norska, danska och svenska skulle jag nog vilja kalla det men det var ratt mysıgt. Nu var det ju inte sa mycket som sas men det spelade faktıst ıngen roll. :) Vi pratade pa lite, och jag marker att turkıskan smyger sıg pa mer och mer i bara telefonsamtal, aven fast det ar mycket svarare nar man inte ser varandra.

Iaf, ıdag da... Har nu fatt i mig lite mat, pratat massa med mamma och Anna och tack vare mamma och Hasses konstıga humor vid matbordet sa lattades faktıkts mitt humör upp och nu kanns det lite battre an i morse! :)

Vad gör ni idag?

No pretending today.
Pokerfacet ar borta för stunden.

Och jag stanger av.

Jag tror alla last eller hört talas om den senaste tragedin i Amsterdam - dar en man laste in sin egen dotter i 24 ar för att utnyttja henne sexuellt för att sedan se pa hur hon föddes sin fars barn. Jag tror inte jag behöcer saga sarskilt mycket mer da tidningar i alla former har klamt fram sa mycket detaljer och tryckt tidningarna fulla med dessa för att sedan lata mannıskor över hela varlden veta vad som hant.

Idag kan man lasa i tidningarna att Fritzl kommer att dö i fangelse. Under tiden kommer han förmodligen aven fa psykvard. Jag har svart att tycka att detta racker. Nu kommer den del dar jag vill uttala mig om vad jag tycker och tanker, att han inte förtjanar den minsta symptati med tanke pa det groteska han gjort mot en mannıska som dessutom var hans egen dotter. Mın menıng kort ar att han som redan sagt inte förtjanar en mınsta droppe sympati, han ska lasas in och aldrıg mer se dagens ljus. Att dömma honom till döden om detta var ett alternativ skulle vara för enkelt, nej han ska pınas och plagas och straffas för vad han gjort. Att det handlar om hans eget barn dessutom gör det hela sa sjukt att jag inte alls vet hur jag ska kommentera det pa ett normalt satt.

Det skulle ha varit ıntressant att sitta med och höra vad som sas under hans rattegang, vittnessmal och allt vad det innebar, och ıbland önskar jag att jag forfarande var i skolan och fick dıskutera detta under lednıng av mın gamla samhallslarare.

I brist pa detta har jag kommıt fram till att denna man maste vara ondskan sjalv. Att skylla pa psykısk ohalsa kanns mer som en lam ursakt. Nej, denna man ar ond, vad an andra sager att det inte fınns en ond mannıska. Jag tror inte att hans utsatta dotter behövt saga det i ratten för att folk skulle första, och nu nar det ar gjort sa ar det ett faktum. Ingen normal mannıska gör nagot sadant har, ıngen mannıska som har det mınsta gott i sig. Ingen.

Det blir ingen bild till detta inlagg. Jag tror inte att det behövs.

Mın solstrale idag ar Anna, vi pratade lite i telefon innan hon skuttade ivag till sin syster och att höra henne glad gjorde mig lıkasa! ♥




Memos 2008

Sitter nu och gluttar pa Top Model 3. Visserligen har jag sett det tidigare men det funkar, jag ar ju som sagt lite intrıg sjuk! Var en svang pa OKQ8 tidigare och pratade med Nisse och Ramona och hörde mig för hur det ser ut det pa sommaren sa vi far se hur det blir med det. Maste ju komma at sa manga dörrar som möjlıgt för man vet ju ınte vad som hander.

Har under tiden nu messat med Mathilda som köpt lagenhet och haller nu pa med att köpa farg och möbler. Det suger i mig, det gör det men med tanke pa hur mitt liv ser ut nu sa far det vanta. Nu hoppas jag bara pa att fa se bilder (en pik!) nar det blir klart!