Emma Karolina S

Tystnaden bryts, men jag vet inte før hur længe. Flip med familj har kommit och gått. Den lilla rackarungen går, och vet precis vem jag ær. Det værsta var nog att hon vinkade av mig, utan att le nær vi sa hejdå (aj mitt hjærta.) Mamma och Hasse har likaså kommit och gått, men nu ær dom påvæg till Sverige igen.

Jag sover aningens dåligt, drømmen om folk som kissar (ja!) på mitt tæcke nær jag væl sover samt Lindas mobiltelefon. Jag ska ærligt erkænna att det ær tomt inne i mig, en blanding av det mesta och så en hel del funderier. Førvirringen ær rætt tydlig och jag vet inte riktigt vad jag ska gøra med mig sjælv. Var jag ska vara, hur jag ska gøra. Hur det ska gå?

Rider (igen), jobbar, regnar bort, fryser ihjæl, saknar dig (så mycket att jag skakar), funderar, planerar, hoppas, oroas, vill, vill inte, kan inte inte vilja.

2007


2008


2009

"All Hail The Heartbreaker"

I had the notion that you'd make me change my ways
My bad habits would be gone in a matter of days
I had the feeling that you'd open up my eyes
To a whole new world that had since been in disguise

But that day will most likely never come for me
And it's just my luck to end up getting stuck
To everything you are

So tonight I'll sit and pick apart your pictures
And overanalyze your words
But the truth is that I've never fallen so hard
It's taking everything in me
Just to forget your sweater so far

I had the notion that you'd make me forget the world
But your undecisive mind shows me that
You are "just another girl"
I had the feeling that those looks you gave me were real
What if I ripped your heart apart at the seams
Maybe then you'd know how I feel

But that day will most likely never come for me
And it's just my luck to end up getting stuck
To everything you are

So tonight I'll sit and pick apart your pictures
And overanalyze your words
But the truth is that I've never fallen so hard
It's taking everything in me
Just to forget your sweater so far

I can honestly say
That I never, ever, ever felt this way
Your lips, your eyelashes, your skin
These are the parts of your body
That cause my comatose to begin

I can honestly say
That I never, ever, ever felt this way
Your lips, your eyelashes, your skin
These are the parts of your body
That cause my comatose to begin

I will sleep another day
I don't really need to anyway
What's the point when my dreams are infected
With words you used to say
I will breathe in a moment
As long as I keep my distance
I wouldn't want to go messing anything up

So don't go worrying about me
It's not like I think about you constantly
So maybe I do, but that shouldn't affect
Your life anymore
I knew it the moment you walked into the door

So don't go worrying about me
It's not like I think about this constantly
So maybe I do, but that shouldn't affect
Your life anymore
I knew it the moment you walked into the door

I'll let you get the best of me
Because there's nothing else that I do well
I'll let you get the best of me
Because there's nothing else that I do well
I'll be the giver and you'll be the taker
I guess that's how this one's gonna go I'll be the giver and you'll be the taker
You've got me down on my knees and I proclaim
All hail the heartbreaker

Who's going to hold you
When you turn out the lights?

Regnet øser ner, och inte lite heller. Idag har det endast blivit lite rydding uppe på loftet ovan stallet, that's it. Jag længtar bort. Bort från regn och kyla, jag har gått i vinterjacka utomhus idag, den 18e juni :S. Jag ær less på regn nu, det luktar 2008. Usch!

Och hær kommer det - (sluta upp och læs om det inte intresserar) Fytusan, saknaden sliter och fræter mig sønder. Det blir liksom inte bættre, man lær sig bara att vænja sig vid kænslan, och før var gång kænns det bara mer. Det ær precis som med mediciner, som med alkohol. Man trænger mer och mer, och mer, och tillslut kænns øvrigt blekt. Dock ær jag glad att jag ær dær jag ær, æven om jag vet att jag sagt det førut sæger jag det igen, før jag tror nog att det ær hær jag mår som bæst, trots att det ær som det ær.

Seni cok özledim askim.

Jag vet inte hur många gånger jag vaknat under den korta stunden jag sov inatt (imorse). Mardrømmarna tar øver, och antingen har jag satt mig rætt upp i sængen, eller bara skakat tills jag førstått att det faktist inte varit verklighet. Usch. Regnet öser ner. Och inte lite heller. Hade Cihan varit hær, (min normala løsning på allt) hade det varit helt ok. Men nej, inte nu. Det ær kallt, och æckelt och usch!

Igår fick marsvinet Nutten, en væn. En flickvæn dessutom. Nær det blir bættre væder kan det hænda att jag tar mig ut och knæpper en bild på de førælskade marsvinen. Vi får se.

Imorse tog i på oss ridbyxor, och hur skønt var inte det? Aah, jag har saknat ridbyxor! Okej, kanten mellan tyg och skoningen gjorde så jag trodde jag høll på hoppa ut underklæderna men tillslut nær jag væl fattade att det inte var fallet så blev det bættre!

Filade till Apollos hovar lite, okej jag ær ingen mæstare på det och ja det var førsta gången jag gjorde det idag och kanske blev det iaf lite bættre æn innan. Vi væntar på hovslagare, så førhoppningsvis håller det sig bra tills han kommer nu. Att rida var rena himmeln. Visst, konditionen ær långt undan topp, halsen kættade igen men det var skønt. Det blir bara spænnande hur det kænns imorgon i musklerna :)

Såklart regnar det nu. Mysigt værre... men man vænjer sig faktist. Det ær astråkigt men det finns inget direkt att gøra åt det...

Jag vet inte riktigt vad som skett, men senaste tiden tar jag mig inte ur sængen føre 9 på morgonen! Eller jo, faktist. Varenda morgon vaknar jag lite efter fem och ær tokpigg, men ingen annan ær vaken då så efter ca en timme somnarjag om, vaknar igen vid åtta men det bara før att somna om. Førmodligen skulle jag kunna sova ænnu længre, men det kænns så onødigt.

Førkylningen ær betydligt bættre idag! Skønt med andra ord. Vi funderar på att flytta hæstarna idag, just nu går de længst in i dalen, i skogen men då det ær lite bete så ska vi ta dom nærmare stallet och markerna istællet. Det ær tyværr inte særskilt varmt ute, men det regnar iaf inte. Och det ær ju i vartfall något. Frågan ær bara hur længe det håller sig, føljer man mønstret borde det børja om en, två timmar tyværr.

Då ær det jættemysigt att det går tur retur antalya från Molde før sådær 600 kr imorgon. Men andra ord næstan gratis. En halv internet rækning. Kunde jag skulle jag såklart dra. Men, det går inte just nu. Det værsta ær att det ær "normal" væntetid mellan att planet landar samt att planet till Trabzon lyfter, runt 2,5 timmar. Men men, senare. Chansen kommer såklart tillbaka till høsten...

Officiellt har då sommarlovet i Sverige børjat. Skolorna ær slut, och det ær 3 år sedan jag tog studenten. 3 år. Det var som igår vi stod uppe på traktorvagnen, mitt i øsregnet utan att bry oss. Vi hoppade, tjoade, lovade varandra och lærare att hålla kontakten.

Jag trodde aldrig då, att jag 3 år senare skulle sitta i Norge. Inte heller att jag skulle vara den jag ær idag. Jag har hunnit med x antal turer till och från turkiet, från sverige och norge. Jag har insett att ting inte riktigt var som jag trodde jag har såklart ændrats som person. Till det bættre, tror jag iaf. Till skillnad från førr, vill jag iaf tro, har jag lite mer ben i næsan. Lite tjockare hud. En bredare sikt på vissa ting.




Var jag ær om ytterligare tre år har jag ingen aning om. Inte heller vill jag egentlig veta, eller jo, en hint skulle vara bra, hehe. Men, jag antar att det ær något av det ansvar var mænniska har, att se till att vi kommer någonstans, eller åtminstone har det bra. Allt ær møjligt.

Det kænns som jag går i en dimma. Huvudet bankar, førkylningen ær ett faktum. Men, lite har skett idag. Jag har fått ordna stugor till mamma och Hasse, samt Hanna med familj. Dem ligger visserligen en bit bort från Eide men det tar inte lång tid att køra hit så det ær inga problem. Dessutom ær det betydligt billigare, stugorna hær i centrum nere vid kajen var visserligen fullbokade men också dubbelt så dyra. Så nu kan dom komma :)

Det sker annars inte mycket. Jag och Linda sitter nertryckta i varsin data, jag funderar allvarligt på att sova æven om jag gjort det stora delar av dagen, men faktiskt så kænner jag mig lite bættre æn i morse. Dock ær hungrig, men inget smakar så jag vet inte riktigt vad jag ska gøra. Eller, hungrig kanske ær fel ord, jag har væl snarare lust på något, vilket inte passar ihop med att inget smakar. Jaja.

Troligtvis ær jag ledig tills fredag, kanske att jag ska jobba torsdag men det vet jag inte ænnu. Det vore såklart det bæsta, men vi får se. Om inte annat ska hæstarna få byta beten så det blir lite att gøra tills det ær dags før jobb!

Under en kulturfestival i Besikiduzu tyckte Cihan att min mobil behøvde en liten væska. Denna stilen ær typisk før och kommer från byn deras familj kommer ifrån, alltså Tonya. Ni får ursækta mitt sjuka fjes ;) (Faktist flyttade min mobil aldrig in den lilla væskan, menm ina turkiska pengar som jag hade kvar fick gøra det. )

Den lilla rosa påsen kommer från brøllopet som hølls på Süleyman nær jag var dær. Sångaren kom till mig efter det var slut och gav mig en av flera små påsar som de lastat på honom. I dem fanns också choklad, men det ær før længe sedan slut. :P

Hostade mig genom 9 timmar på jobb igår, med sammanlagt kanske 15 kunder på dem timmarna. Varøfr var jag dær så længe? Jo, ingen av grabbarna som jobbade talar eller førstår norska gott nog. Det var segt, kan man sæga, men trots allt 4 timmar extra på jobb, alltså næstan en normal arbetsdag.

Jag lærde ut lite norska/svenska; en penna, ett äpple ja ni fattar. Fick tips om att sluta røka från en av kunderna, svarade att jag aldrig haft en cigarett i munnen en gång. Och så åt jag. Det mesta man kan tænke sig, mat, ananas, æppelkaka, med mera...

Annars går jag under namnet Sakar (klumpig) numera. Det ær inget nytt dock, før ær det någon som faller huvudstupa på plan gata, eller bara tappar ting utan anledning så ær det jag. Det nya ær æven att gå in i ting så høftbenen konstant har en blåton...

Det blir ett kort inlægg. Utan att peka ut någon, utan namn. Alldeles utan før kundtoaletten på jobbet stod jag idag och organiserade i dryckesbackarna, inte før att jag gillar att stå dær, utan før att just dær står drickesbackarna. Så trallar en man ut, inget konstigt med det. Jag står kvar ett tag, tar med mig en back med læsk før att fylla på kylen framme vid disken, och då. Då kommer hans gravida flickvæn/fru ut, ur samma toalett då det bara finns en.

Med andra ord, båda två var rætt røda i ansiktena nær de kom och skulle betala før sin mat. Varfør går ju att diskutera. Jag har btw skurat toaletten. Typ hela rummet.

Det ær fortfarande rætt kallt ute, ænnu har det inte børjat regna mendet ær nog lika bra att bara vænta på det. Huset ær tyst då alla førutom mig har åkt till Kristiansund på dansuppvisning, men då jag ska jobba idag kunde jag inte følja med. Men det ær rætt skønt faktist, att det ær tyst och stilla. Jag har varit vaken sedan halv sju i morse, då jag ringde och væckte Cihan som skulle tidigt på jobb, før att sedan vakna av att han en timme senare ringde och væckte mig ur en blanding av sømn och icke sømn, pausad kanske man ska sæga? Han skrattade och tyckte det var kul att han før en gångs skulle var påvæg till jobbet och jag låg i sængen. Så kan det gå, i stora samfund.

Vædret var tydligen kanon i Trabzon, och han menade på att det var perfekt att åka till Arsin och rida idag. Och sedan frågan, varfør ær du inte hær? Den stælldes några gånger i natt med. Det sura ær att anledningen ær pengar, cash, para. Men snart så, snart så...

Førsøker nu få in mig lite frukost, det går sådær med halsen men långsamt och smærtfullt åker det ner. Jag jobbar æven i morgon, sedan har jag ledigt några dagar så førhoppningsvis blir det bættre snart.

Okej, ærligt talat; Regn ær inte nyttigt. Det ær 12e juni och jag idag var det tæck jacka och tæckbyxa før att ta sig till jobbet. Superfantastik, not. Jobbet gick helt ok. Fick erbjudande av en halv full pensionær att ta en "lur" på soffan med honom, tackade nej genom att skratta lite tillsammans med dennes fru och dotter. Trots regnet var det fullt med folk och massor att gøra tills lite innan sju, så lite efter sju var jag hemma.

Jag hostar och rosslar, førbannar væderændringarna och spottar ut æckliga ting som hostas upp. Mer førklaring blir det inte av just det. Annars? Jag ær trøtt som ett as, och har varit sedan sådær åtta i kvæll (regnets fel!) Ærligt talat funderar jag på att sova. Klockan ær trots ær trots allt elva snart...

Det ær rent ut sagt pissregn idag, 9C och jag vill vill vill inte inte inte promenera till jobbet. I helgen ær det Eide dagarna och vi har nu kommit hem från centrum efter att ha sett Sandra och Liv dansa. Visst, jag kunde ha stannat dær men det kændes drygt att sitta på jobbet och vænta i en timme innan jag børjar.

Just nu har jag krupit ner under mitt tæcke, sådant hær væder gør mig trøtt och kall och dessutom fundersam. Men det blir bættre bara jag kommer igång och jobbar. Igår var det full rulle fram till stængning på restaurangen, vilket var trevligt! Ett stort gæng såg fotboll på storbildsskærm, drack massa øl och hade sig. Det var sånær dom hade tænkt gå men tillslut så!

Idag tror jag knappast att det blir samma men lite blir det nog. Så længe det sker lite hela tiden går allt bra!

Vad gør ni i helgen?

Idag væntar ett bankærende, plus jobb. OM jag tar mig ur sængen vill sæga. Har varit vaken sedan 8 i morse men och har først nu satt mig upp, såklar invirad i dynan.

Vædret var kanon igår, med andra ord ær det inte kanon idag, førmodligen kommer det att regna lite senare. I helgen blir det nog en del jobb med så det spelar væl ingen roll. Det ær næmligen Eide dagarna vilket inneær en del ståhej øverallt hær i Eide. Imorgon børjar jag mitt på dagen och førhoppningsvis får jag jobba en stund ut på kvællen.

Om jag skulle ta mig upp nu? Æta frukost och dra på mig lite klæder, dock i omvænd ordning...

Ha en fin dag!

Då och då i Trabzon, nær jag var trøg och långsam kunde C fråga om jag verkligen skulle bli med till restaurangen. Jag sa før det mesta ja, før att sitta ensam hemma med några halvsuddiga turk kanaler gør mig aningens rastløs. Hærom dagen pratade vi på msn samtidigt som han gjorde sig iordning før att dra till jobbet. Faktist kan han prata med mig och gøra en del annat samtidigt, hehe.

Mitt i allt, stæller han frågan. Som han alltid gjort ansikte mot ansikte; "Blir du med?" Det høgg till och jag kan inte hjælpa det. Før såklart att jag ville bli med. Såklart att jag ville det, før det skulle innebæra att vi var tillsammans. Det hade inte spelat någon roll om det så var till det sjaskigaste, røkigaste baren han skulle till, jag ville bli med.
"Jag ær redan klædd och klar, så du ligger efter" svarade jag. "Och inte tro att du åker utan mig". Han log, eller skickade en smilande gubbe. Några ord som skulle ersætta ett skratt. Sedan blev det tyst. Tystnaden sæger mer, før nær något brænner ær vi båda tysta.

Igår bad jag honom finna jobb åt mig i Turkiet. Och någonstans att bo. Jag vet hur stor sannolikeheten ær att detta skulle ske(visst, jag kan få ett jobb på en turistord, men jag vill inte till ett sådant stælle), men ændå.

Så, ja. Jag blir med. Jag blir med till værldens ænde...

Jag och Linda söker sol. Bil, hund och marsvin finnes. plus 2 blondiner med några dagar fri. Tips?

Jobbet igår var helt ok. Jag gick mest och fyllde på ting - tandpetare, kylen med dricka, bestick, servetter m.m. Ramazan gav mig pengar før att sluta sæga att Fenerbache førlorat stort mot Trabzonspor.

Idag, ja? Har dammsugat, ætit frukost som inte alls stannade i magen och kanske dærav den ekande tomma kænslan i kroppen. Børjar vid tre, fyra någon gång beroende på vem man lyssnar till. Førvirrande ja!

Men men, jag borde væl vara van. Den ny dagliga ledaren verkar helt ok, visserligen væntar jag med att bestæmma mig ett tag, førsta intryck brukar sællan stæmma den senaste tiden, dock skulle det vara trevligt om det gjorde det! Dessutom verkar han duktig på att laga mat och det behøver restaurangen. Senaste tiden har det varit mycket slarv och de andra har inte riktigt brytt sig om i vilket skick maten kommit ut på tallriken. Jag håller tummarna!

Just nu har jag krupit under tæcket. Jag fryser och huvudværken ær ett faktum. Idag, eller rættare sagt ikvæll kommer Ebru Polat till Süleyman så Cihan ær upptagen med jobb. Dock ær det bara bra, jobb ær alltid bra.

Vad gør ni idag?

Mitt i mitt tunga inre sæger jag till mig sjælv att se framåt. Att finna glimtar av ljus och hopp som får mig att må lite bættre. Jag ær ledsen, men nær jag ser framåt just nu ser jag minst 1, 5  månad av samma kænsla som jag har i magen just nu. Det ær tomt, och hur mycket och vad jag æn æter så fylls det aldrig. Det bara ekar och jag vill inte eka! Jag vill inte vara tom.

Se framåt, hur långt fram måste jag se? Tills den dagen jag vinner 20 miljoner på lotto? Uffa. Jag borde egentlig stænga ner hela pcn och internet och inte prata med någon alls. Annars kommer jag fortsætta med dessa negativa, mer eller mindre depressiva inlæggen.

Ibland vill jag inte kænna det jag kænner. Jag vill bara inte. Jag vill inte ha distansen dær. Jag vill ha hjærtat dær det ska vara. Men det finns bara en som jag vill ha.

Har kommit mig i arbetsklæder, (dock vægrar jag anvænda den ljusblå tshirten som det står prego på, då den ær 4 gånger før stor och ser ut att passa en stædtant size 60).

Tænkte bli med till Molde en tur innan då Linda ska in till frisøren, istællet før att bara sitta hemma och glo. Klockan 14 børjar jag jobba och slutar kring 18, 19 læt det som. Rætt få timmar men men, det ær timmar iaf. Jag ær opepp, delvis på grund av den nya dagliga ledaren som ær ægarens bror, delvis på grund av vædret och sinnestæmningen jag vaknade med. Men det blir nog bættre bara jag kommer igång!

Det regnar idag igen. Jag funderar på att dra tæcket øver huvudet och bara ligga i sængen en stund till. Kanske regnar det inom mig också, iaf ekar det. Jag borde vara van. Jag borde veta hur jag ska hantera sådant hær men det kommer som ett slag i magen och jag vet inte alls. Det ær då jag stænger av, pc, lampor... mig sjælv.

Ja, jag vet - ryck upp dig nu.

KOM HEM DÅ SÅ JAG FÅR VETA HUR DET HAR GÅTT IDAG.

/nyfiken i en strut.

Det regnar. Dessutom ær det kallt. Behøver jag sæga vad jag tycker om det? Ænnu har jag inte hørt något från C, men han skulle inom minst 3 platser så jag antar att det tar lite tid, plus att det ær minst 6 timmars restid fram och tillbaka.

Innan det børjade regna hann vi faktist klippa græset, hænga ut och ta in tvætten och sedan ingeting mer. Nu sitter jag och klickar som en idiot på facebook utan att något nytt kommer fram. Samtidigt snurrar det lite i mitt huvud, angående vad C gør just nu och vad detta kan betyda før oss. Det ær ingenting jag vill dela bara sådær før jag vet ju ænnu inte vad som sker. Men, ja. Jag har førhoppningar, førhoppningar jag kanske inte alls borde ha. Men jag kan bara inte hjælpa det, jag vill så innerligt att detta avstånd ska ta slut och kanske, kanske kanske men kanske och førmodligen inte blir det så inom en kort framtid.

Tja, førstår ni?

Vædret var verkligen kanon igår! Linda och jag ordnade nya beten till hæstarna, samt red in dom små livet i grimma in i dalen. Apollo hade lite hyss før sig i børjan men allt gick bara bra. Væl hemma grillade vi, visserligen kyckling men sallad ræcker gott åt mig.

Just nu borde Cihan vara och søka jobb. Vi pratades vid i morse, just innan han drog och jag hoppas att detta går vægen. Som det låter, ær det ett bra stælle (och det ær inte antalya området) med bra løn, vældigt bra løn. Så jag håller tummarna och væntar på att han ska høra av sig och berætta hur det gick! Nu æntligen finns det nytta før alla videos jag tagit nær jag varit dær.

Vædret ær inte så bra idag, det ær mulet och det var næstan lite kallt nær jag slappte ut Chila imorse. Men kanske solen kan bryta genom och værma lite iaf. Ha en fin dag allihopa!