Så ge mig ett svar då!
i'm into you
Jag sa det. Lugnt och stilla förklarade jag att som det är nu fungear det inte, det gör blir bara tvärtom. Jag vet dock inte hur länge det kommer att hålla eller om det ens funkade men jagsa det, och det är mycket för att vara mig.
Jag har funderat mycket på Alanya nu på den senaste tiden, vilket inte är så konstigt. Jag fick en snilleblixt att jag kanske skulle kontakta någon av Realestate firmorna och höra om dom kankse söker folk, och var man i så fall ska söka. Jag menar, min engelska är mycket bra, skriftligt, talmässigt samt förståelse, hade jga kunnat danska hade det väl varit än om bättre (kan man säga så?) men skit samma. Pratar dom långsat så förstår jag ju lite! Ska väl iaf kolla upp det, det finns ju aboslut ingen skada med det.
Efter helgen ska jag se om jag kan få tag i min moster. Jag ska nusa hund och gå igenom matten med henne vid någon tidpunkt vilket nog ska bli bra. Det faktum att jag faktist har örstått så mycket mer än jag gjort förut ar fruktansvärt skönt, och jag är stolt över mig själv. Dock så har jag varit arg, och stressad, och sönderdunkad när jag med våld försökt förstå (kanske inte riktigt, men mina händer har krampat).
När jag kommer till mamma senare ska jag lyssna på musik, den musik som spelades i telefonen igår kväll. "This for my Flafi" och den låt vi alltid sjöng till nådde mig. Och nu blir jag sådär muk igen. Men jag ler och kan inte låta bli att spela upp delar av samtalet igen. Särskilt något av det sista som sas. (Och det är nog inte vad ni tror)
Jag har funderat mycket på Alanya nu på den senaste tiden, vilket inte är så konstigt. Jag fick en snilleblixt att jag kanske skulle kontakta någon av Realestate firmorna och höra om dom kankse söker folk, och var man i så fall ska söka. Jag menar, min engelska är mycket bra, skriftligt, talmässigt samt förståelse, hade jga kunnat danska hade det väl varit än om bättre (kan man säga så?) men skit samma. Pratar dom långsat så förstår jag ju lite! Ska väl iaf kolla upp det, det finns ju aboslut ingen skada med det.
Efter helgen ska jag se om jag kan få tag i min moster. Jag ska nusa hund och gå igenom matten med henne vid någon tidpunkt vilket nog ska bli bra. Det faktum att jag faktist har örstått så mycket mer än jag gjort förut ar fruktansvärt skönt, och jag är stolt över mig själv. Dock så har jag varit arg, och stressad, och sönderdunkad när jag med våld försökt förstå (kanske inte riktigt, men mina händer har krampat).
När jag kommer till mamma senare ska jag lyssna på musik, den musik som spelades i telefonen igår kväll. "This for my Flafi" och den låt vi alltid sjöng till nådde mig. Och nu blir jag sådär muk igen. Men jag ler och kan inte låta bli att spela upp delar av samtalet igen. Särskilt något av det sista som sas. (Och det är nog inte vad ni tror)
There's a heart beating for You
Åkte till Erika igår kväll och det hela slutade med att vi tvättade upp en av deras bilar och kastade bort lite skrot. Det var riktigt trevligt' och skönt att spendera tid med henne igen. På fredag kommer hon och Anna förbi dessutom, Anna som jag inte träffat på kanske åtta månader, det ska bli kul.
Idag skiner solen' jag har inget inplanerat för ikväll vilket är vanligt. Jag funderar på att installera Sims på datorn än en gång så har jag ju läte göra där om jag får tråkigt.
Igår fick jag min väska också. Men inte tusan kan den ha ahft det lätt. Ena hjulet är borta, redan där kan vi ju inse att den aldrig mer kommer att resa, samt att jag fick praktist taget bända upp den trots att den var upplåst och allt. Dock komme rjga inte sörja den allt för mycket då den är hemsk att dra på. Ryggsäck nästa gång alltså? Det skulle kanske vara bättre om det var en bag, men vad gör man? Om inte någon bara vill ge mig en resväska bara sådär?
Idag mår jag bättre än igår, ja eftermiddagen var bra men förmiddagen var en aning tung. Jag vet inte direkt varför men allt verkade bara hopplöst. Inte nu för att jag bara sitter på min rumpa och väntar på att saker ska ske, det gick bara en aningens trögt, blandat med lite sömn samt en massa förvirring blev det en hemsk soppa.
Pratade även med Cihan igår, på både msn och på telefon. Jag minns första gångerna vi pratade på telefon i novemeber/december någon gång då jag inte fick fram ett ljud utan bara kämpade för att andas. Nu är det skönt att prata med honom, lätt fast ja allid har lite svårt för att prata i telefon fast det kanske inte märks. Vi pratade om blandade saker, sånt som kanske inte säger så mycket, sånt som bara vi kan få ut något av men det är väl så det är.
Det känns nu lite som att jag börjar landa, har börjat komma igång. Det gör det hela lättare, då jag kan fokusera på ett annat vis. Ändå hoppas jag på besked snart, så jag vet lite mer specifierat vad som händer angående det mesta.
Idag skiner solen' jag har inget inplanerat för ikväll vilket är vanligt. Jag funderar på att installera Sims på datorn än en gång så har jag ju läte göra där om jag får tråkigt.
Igår fick jag min väska också. Men inte tusan kan den ha ahft det lätt. Ena hjulet är borta, redan där kan vi ju inse att den aldrig mer kommer att resa, samt att jag fick praktist taget bända upp den trots att den var upplåst och allt. Dock komme rjga inte sörja den allt för mycket då den är hemsk att dra på. Ryggsäck nästa gång alltså? Det skulle kanske vara bättre om det var en bag, men vad gör man? Om inte någon bara vill ge mig en resväska bara sådär?
Idag mår jag bättre än igår, ja eftermiddagen var bra men förmiddagen var en aning tung. Jag vet inte direkt varför men allt verkade bara hopplöst. Inte nu för att jag bara sitter på min rumpa och väntar på att saker ska ske, det gick bara en aningens trögt, blandat med lite sömn samt en massa förvirring blev det en hemsk soppa.
Pratade även med Cihan igår, på både msn och på telefon. Jag minns första gångerna vi pratade på telefon i novemeber/december någon gång då jag inte fick fram ett ljud utan bara kämpade för att andas. Nu är det skönt att prata med honom, lätt fast ja allid har lite svårt för att prata i telefon fast det kanske inte märks. Vi pratade om blandade saker, sånt som kanske inte säger så mycket, sånt som bara vi kan få ut något av men det är väl så det är.
Det känns nu lite som att jag börjar landa, har börjat komma igång. Det gör det hela lättare, då jag kan fokusera på ett annat vis. Ändå hoppas jag på besked snart, så jag vet lite mer specifierat vad som händer angående det mesta.
Tuesday
Jag var riktigt trött igår, sådaär att jag fick lov att anstränga mig för att kunna se klart tv programmet´, men när jag väl lägger mig i sängen så går det inte. Klarvaken som en, jag vet inte vad låg jag där och vände och vred och frös trots element. Jag tror dessutom att jag håller på att bli sjuk, vilket känns ännu mer uppmuntrande. (Hjläp vilket positivt inägg detta blev.)
Okey, nu ska jag lägga till något, och jag bryr mig inte om ni kommer bli less på att höra det. Jag saknar Cihan. Like hell. Mina tår saknar honom, mina ögonfransar skanar honom, min hud saknar honom. Hela jag med blod och inälvor saknar honom. Och mitt hjärta går sönder då coh då när jag inser att han inte ligger bredvid mig. Just nu vill jag inte känna något. jag vill stänga av. Säga att jag inte bryr mig för såhär ar det sista jag vill känna. I hate it.
Okey, nu ska jag lägga till något, och jag bryr mig inte om ni kommer bli less på att höra det. Jag saknar Cihan. Like hell. Mina tår saknar honom, mina ögonfransar skanar honom, min hud saknar honom. Hela jag med blod och inälvor saknar honom. Och mitt hjärta går sönder då coh då när jag inser att han inte ligger bredvid mig. Just nu vill jag inte känna något. jag vill stänga av. Säga att jag inte bryr mig för såhär ar det sista jag vill känna. I hate it.
Kaka
Jga försöker klura ut var jag ska börja rensa i mitt rum hos pappa. Det är lättare sagt än gjort må jag saga, da jag inte har någon som helst aning om var jag ska lagga allt, eller slänga det som ska slängas. Sen å är jag verkligen kass på att göra sådana saker. Jag menar såhär : Jag börjar med att se vad som finns och oftas upptäcke rjga då något jag kanske letat efter, eller totalt glömt bort och bara måste kolla på det.
Nu vill mamma gå en promenad. Hennes önskan är lag så jag drar.
Nu vill mamma gå en promenad. Hennes önskan är lag så jag drar.
Sweden
Jag vaknade igår morse och sökte en varm axel att trycka näsan mot. Allt som fanns där var en kall kudde. Jag har ärligt änte mycket att säga, mer än att jag saknar Cihan. Jag känner mäg tom och stressad. Och jag vet änte var jag är när jag vaknar på morgonen. Jag är trött och vill bara sova' tills jag kommer i säng, då är jag klarvaken och äter upp mina tankar.
"You can hug a pillow and pretend its me."
"Its not working."
"I know', I understood that this morning."
Nej, allt är inte riktigt okej, för jag är inte riktigt här. Jag är inte där jag vill vara, jag är inte hel.
This aint gonna be easy my dear
Hej, döda mig sa jag slipper dö imorgon. Min Mp3 vagrar ladda och vi snackar sisadar sammanlagt 9 timmar i flygplan.
Ikvall görs absolut inget speciellt. Allt ar bara vanligt, vilket kanns skönt. Hela grejen blir mindre till storlek liksom vilket jag definitivt behöver. Jag kom att tanka pa en sak, vilket ar sa fruktansvart ovanligt nar det kommer till mig (inte), here it goes:
Manniskor förandras, de förandras varje dag men ar man upp i dom sa marker man det inte. Man marker inte sjalv att man förandrats förran man aterkommer nagonstans dar man inte varit pa lange. Jag har förandrats, jag har vaxt, ar inte langre ''lillan'' och van att mest prata med mamma och pappa via elektronik. Jag ar sa radd bara, faktist det ar jag, att det ska tyckas att jag förandrats mot ett hall som gör manniskor besvikna. Att jag inte ar den som jag önskas vara. Detta gör mig en aning nervös, det ar lite skammigt att det ar sa. Men, I guess there's nothing to do about it.
Packat
Packat om
Letat
Hittat
Redo
Just nu fragade Cihan varför jag inte la ut hans musik har. Well, okay. Jag kom pa namnet, Cihan mixar. Jag satt sött bredvid och sa om det var ett bra latval eller inte. Enjoy!
Ikvall görs absolut inget speciellt. Allt ar bara vanligt, vilket kanns skönt. Hela grejen blir mindre till storlek liksom vilket jag definitivt behöver. Jag kom att tanka pa en sak, vilket ar sa fruktansvart ovanligt nar det kommer till mig (inte), here it goes:
Manniskor förandras, de förandras varje dag men ar man upp i dom sa marker man det inte. Man marker inte sjalv att man förandrats förran man aterkommer nagonstans dar man inte varit pa lange. Jag har förandrats, jag har vaxt, ar inte langre ''lillan'' och van att mest prata med mamma och pappa via elektronik. Jag ar sa radd bara, faktist det ar jag, att det ska tyckas att jag förandrats mot ett hall som gör manniskor besvikna. Att jag inte ar den som jag önskas vara. Detta gör mig en aning nervös, det ar lite skammigt att det ar sa. Men, I guess there's nothing to do about it.
Packat om
Letat
Hittat
Just nu fragade Cihan varför jag inte la ut hans musik har. Well, okay. Jag kom pa namnet, Cihan mixar. Jag satt sött bredvid och sa om det var ett bra latval eller inte. Enjoy!
http://rapidshare.com/files/97230288/Soullotion_Vol._1__DJ_Cihan_Night_Mix_.mp3
I found something Better
Det regnar. Och egentligen gör det mig ingenting, utan ar egentligen ratt mysigt. Var just pa Tanza och köpte bröd, och gatan har nedanför som normalt ar fullsmockad med folk och bilar var nastan folktom. Det var en underlig kansla, eftersom det nastan ar mitt pa dagen.
Cihan har fattat att jag har separationsangest dessutom. Det ar inget jag direkt sager, inte ens till honom, dels för att det brukar bli sa mycket varre da, dels för att det dar med att bara saga saker ratt ut inte ar min grej. Men, han lyckas med nagot som fa gör, han far mig faktist att skratta at det hela (precis som Erika, precis sm man ska göra med mig) och ger mig andra synvinklar. Okej, here it goes - Jag ar fanigt kar, och kommer pa det da och da.
Jag vet precis vilken stol jag satt pa nar jag hörde denna lat första gangen.
Martin Solveig - Something Better
Cihan har fattat att jag har separationsangest dessutom. Det ar inget jag direkt sager, inte ens till honom, dels för att det brukar bli sa mycket varre da, dels för att det dar med att bara saga saker ratt ut inte ar min grej. Men, han lyckas med nagot som fa gör, han far mig faktist att skratta at det hela (precis som Erika, precis sm man ska göra med mig) och ger mig andra synvinklar. Okej, here it goes - Jag ar fanigt kar, och kommer pa det da och da.
Jag vet precis vilken stol jag satt pa nar jag hörde denna lat första gangen.
Martin Solveig - Something Better
Cold
Idag har jag huvudvark som kommer fran mina kakar, vilket gör att det inte spelar nagon roll om jag tar en huvudvarkstablett eller inte. Förövrigt kanner jag mig ratt tom och stressad, samma stress som jag hade varje veckoslut tidigare.
Det ar svart att förklara pa nagot vis, men det ar som att jag langsamt börjar dra mig harifran redan nu. Kanske för att jag tror att det ska vara lattare nar det val kommer, vilket jag vet att det absolut inte kommer vara. Det later nu som att this is the end, men min hjarna uppfattar inte att vi ses igen först nar det hander. Jag ar som sagt kass pa att saga hejda, kass pa att inse att bara för att jag aker sa betyder det inte att vi inte ses igen.
Jag vill egentligen inte ha fruktyoghurt.
Jag klarar mig utan kanelbullar.
Jag klarar mig utan smoothies.
Jag behöver inte svensk potatis.
Dock sa finns det dom jag saknar. Men var jag an vander mig och tar vagen sa kommer det alltid finnas nagon som inte ar dar jag ar. Varför ska det slita sa hemskt? Jag intalar mig sjalv att ''We are separated to meet again'' men just nu sa... Jag vet inte.
Det ar svart att förklara pa nagot vis, men det ar som att jag langsamt börjar dra mig harifran redan nu. Kanske för att jag tror att det ska vara lattare nar det val kommer, vilket jag vet att det absolut inte kommer vara. Det later nu som att this is the end, men min hjarna uppfattar inte att vi ses igen först nar det hander. Jag ar som sagt kass pa att saga hejda, kass pa att inse att bara för att jag aker sa betyder det inte att vi inte ses igen.
Jag vill egentligen inte ha fruktyoghurt.
Jag klarar mig utan kanelbullar.
Jag klarar mig utan smoothies.
Jag behöver inte svensk potatis.
Dock sa finns det dom jag saknar. Men var jag an vander mig och tar vagen sa kommer det alltid finnas nagon som inte ar dar jag ar. Varför ska det slita sa hemskt? Jag intalar mig sjalv att ''We are separated to meet again'' men just nu sa... Jag vet inte.
Yemek a.k.a mat
Jag har nu atit. Vi kom överens om makaroner, gjorde en bladning av lök/tomat/peppar samt salca och med ketchup gick det ner. Det ar val först nu som jag kan ata det, efter att vi at det 2 ggr per dag under ca 4 veckor (Alanya, efter att Erika akt hem och varken Marina eller Cihan ville lata mig sta vid spisen).
Jag undrar, ar det bara jag eller ar det normalt att man inte tycker om den mat man sjalv gör aven om smakar likadant som nar nagon annan gör den? Kanske ar det sa att jag blir less nar jag star mitt oset? Fast kanske ar det lika mycket min installning? Jag star fast vid att jag vill ha ett piller som gör mig frisk och matt.
Cihan sitter nu och försöker tröxa med Word. Fast att jag vet hur han skulle kunna göra vill han göra det sjalv, nar det kommer till stolthet sa ar vi an en gang ratt lika. Man vill ju sa garna saga att man gjort nagot sjalv, eller hur?
Alanya sommar o7
Jag undrar, ar det bara jag eller ar det normalt att man inte tycker om den mat man sjalv gör aven om smakar likadant som nar nagon annan gör den? Kanske ar det sa att jag blir less nar jag star mitt oset? Fast kanske ar det lika mycket min installning? Jag star fast vid att jag vill ha ett piller som gör mig frisk och matt.
Cihan sitter nu och försöker tröxa med Word. Fast att jag vet hur han skulle kunna göra vill han göra det sjalv, nar det kommer till stolthet sa ar vi an en gang ratt lika. Man vill ju sa garna saga att man gjort nagot sjalv, eller hur?
Alanya sommar o7
Min kara van och jag (pa vart kara CH)
Jag hoppas du ar sugen pa popcorn!
Psikosimatik
Jag har saker att göra men kanner inte direkt för det. Jag har ocksa kommit pa att aven i Sverige kommer jag kunna anvanda turkbokstaver men inte svenskbokstaver da min dators insida ar 100% turk. Det maste jag saga ar lite mysigt faktist. Det som ar mindre mysigt ar att solen ar borta, det ser ut att bli regn och det gör mig besviken. jag som hade tankt ha lite sommar nu pa slutet men nej, icket!
För 2 dagar sedan akte Cihans mamma och syster till deras by upp i bergen. Se det som att vi svenskar aker till sommarstugan pa landet eller vid havet. Det gör antalet manniskor i lagenheten till 3 och den basta pa att laga mat ar Cihan. Jag kan göra sallader utan problem, tartor men mat liksom. Ris ska vi inte ens tala om, spagetti gar val an men sen sa tar det slut dar. Okej, jag kan fa till en soppa men det ar bara jag har som blir matt pa det. Sa, sahar tanker jag göra. Nar Cihan börjar prata mat rabblar jag vad jag kan. Sen ar jag tyst och hoppas pa att han sager ngt i stil med ''Det ar okej Canim, jag fixar det dar,'' eller ''Vad sags om Pide?'' Jag hoppas och ber. För mat ar inte min starka sida. Visst, jag ar battre an förut men i langden sa blýr bara jag matt pa vad jag gör. Om jag var forskare skulle jag uppfinna ett piller som innehöll allt manniskan behöver. Da skulle jag slippa detta med att först komma pa vad jag vill ata, för att sedan ata det.
Sen kan ju inte halla bakom ryggen att den stress jag har just nu inte direkt gör mig hungrig. Ingenting smakar riktigt och det enda jag vill ha ar socker. Vilket gör att jag tanker pa psykologi larare Peter och vad han sa om just det. Och da far jag en utmarkt ursakt att ata allt med socker som ar sött.
Nej, ska jag ta tag i vad som borde göras sa jag inte lamnar halften av mina saker har? Senare kanske. Jag ska nu leta socker. Godis. Tarta. Bara det innehaller socker ar jag nöjd.
För 2 dagar sedan akte Cihans mamma och syster till deras by upp i bergen. Se det som att vi svenskar aker till sommarstugan pa landet eller vid havet. Det gör antalet manniskor i lagenheten till 3 och den basta pa att laga mat ar Cihan. Jag kan göra sallader utan problem, tartor men mat liksom. Ris ska vi inte ens tala om, spagetti gar val an men sen sa tar det slut dar. Okej, jag kan fa till en soppa men det ar bara jag har som blir matt pa det. Sa, sahar tanker jag göra. Nar Cihan börjar prata mat rabblar jag vad jag kan. Sen ar jag tyst och hoppas pa att han sager ngt i stil med ''Det ar okej Canim, jag fixar det dar,'' eller ''Vad sags om Pide?'' Jag hoppas och ber. För mat ar inte min starka sida. Visst, jag ar battre an förut men i langden sa blýr bara jag matt pa vad jag gör. Om jag var forskare skulle jag uppfinna ett piller som innehöll allt manniskan behöver. Da skulle jag slippa detta med att först komma pa vad jag vill ata, för att sedan ata det.
Sen kan ju inte halla bakom ryggen att den stress jag har just nu inte direkt gör mig hungrig. Ingenting smakar riktigt och det enda jag vill ha ar socker. Vilket gör att jag tanker pa psykologi larare Peter och vad han sa om just det. Och da far jag en utmarkt ursakt att ata allt med socker som ar sött.
Nej, ska jag ta tag i vad som borde göras sa jag inte lamnar halften av mina saker har? Senare kanske. Jag ska nu leta socker. Godis. Tarta. Bara det innehaller socker ar jag nöjd.
Just wait for the sprinklers.
Jag har början till separationsangest. Jag vill pa ett satt bara dra upp Cihan ur sangen nu (lattare sagt an gjort) men pa samma satt bara lagga mig bredvid honom och försöka sova. Jag kom att tanka pa sadant som blivit sa normalt under de har tiden. Inte nu för att det ar the end, men ni vet jag och distans. Saker som att vi om natterna ligger rygg mot rygg och tar stöd mot varandra, eller sattet han drar mig till sig nar han sover.
Jag kan rada upp sa mycket men det kommer jag inte att göra. Jag ska inte göra det svarare an det ar. Usch. Jag ar verkligen intebra pa sadant har. Jag ar kass pa att saga hejda, kass pa att faktst inse att man ses igen, vilet jag inte gör förran det faktist hander.
Dags för vackningsförsök nr 76. Min pojkvan gillar att sova.
Jag kan rada upp sa mycket men det kommer jag inte att göra. Jag ska inte göra det svarare an det ar. Usch. Jag ar verkligen intebra pa sadant har. Jag ar kass pa att saga hejda, kass pa att faktst inse att man ses igen, vilet jag inte gör förran det faktist hander.
Dags för vackningsförsök nr 76. Min pojkvan gillar att sova.
last for today
Det ar en speciell kansla jag far ibland. Som ett pirr i magen, en adrenalinkick langs ryggraden som gör att jag automatiskt ler. Oftast sker det nar jag minst anar det, men nar jag som mest behöver det.
Idag har jag chockat mig sjalv och atit en cheeseburgare fran MackeDonkan. Och det var faktist gott. Vi köpte med och at hemma, och eftersom vi var ensamma hemma glufasade vi i oss detta medans vi satt pa golvet. Jag kom sakta men sakert pa att det inte behövs mycket för att göra nagot alldagligt lite extra kul. t.ex.
1) Sitta pa golvet och ata istallet för vid ett bord.
2) Dricka cola hur en pappersmugg och sugrör istallet för ur ett vanligt glas.
3) Ata med fingrarna och fa grisa lite istallet för att vara stadad och valuppfostrad.
Jag ska försöka slass för film ikvall med, fast Cihan brukar inte vara allt för svarövertalad. Om nan liten sketfilmbutik kunde branna ner The Ruins skulle jag bli glad. Eller nagon rolig film.
jag kan inte stava svordomar pa turkiska.
wýjrýehrnfýoenfpoenfhýhnaopfmpsmwjgtoýhjeopscmepþaö<cfvl nvýkgenjoFkmWÜ;oðgtehjtgfýjwspüJFIPEHDWQNFI
DHUIOWGFUOWHFIOHIEWhgfýhaweÐojýdfjýoeguesugfbcjeafjehWITHFPFNK
SAHFIOSHAIHSAIOHIOHSAIOH
IWOHDEIOHIODHWIOAHEIOHWIHDIDSHAIDHIHDFIAOhsfýohIFOhÝoaiÝÝÝÝÝ
ÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝ.
get it?
DHUIOWGFUOWHFIOHIEWhgfýhaweÐojýdfjýoeguesugfbcjeafjehWITHFPFNK
SAHFIOSHAIHSAIOHIOHSAIOH
IWOHDEIOHIODHWIOAHEIOHWIHDIDSHAIDHIHDFIAOhsfýohIFOhÝoaiÝÝÝÝÝ
ÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝÝ.
get it?
Oh my. help me.
Pa 8 manader har jag varit i Sverige ca 6 veckor. Pa 8 manader ar det langsta jag varit pa en och samma plats sadar 15 veckor. (Nej, jag klagar inte det ar bara rent fakta) Och nu ar det dags att röra pa sig - igen.
Hur tusan ska det ga till?
Seni Cok Seviyorum.
Hur tusan ska det ga till?
Seni Cok Seviyorum.
Ljud och rörlig bild.
Film igar, det ar ju sa ovanligt att vi ser film eller hur? The Eye, eller Göz som den heter sa fint pa turkiska. Den var bra, och jag kom pa att jag vill ha langt har, langre an jag hade förut.
Efter fixade Cihan sin musik en aning, la in dom i mappar sa det ar enklare att veta hur han ska branna sen. Det blev ca 47 skivor med Rnb, Club har jag ingen aning om och det finns tredubbelt sa mycket House. Vet ni hur mkt musik det ar? (Pa datorn efter rensning finns det ca 5500 latar)
Efter fixade Cihan sin musik en aning, la in dom i mappar sa det ar enklare att veta hur han ska branna sen. Det blev ca 47 skivor med Rnb, Club har jag ingen aning om och det finns tredubbelt sa mycket House. Vet ni hur mkt musik det ar? (Pa datorn efter rensning finns det ca 5500 latar)
Det finns inga ursakter.
Jag ramlade över artiklarna om Skrackens barnhem pa aftonbladet.s hemsida. Darefter kom jag att börja fundera pa Engla och det handelseförloppet, samt Hagamannen och sa mycket mer sadant.
Det finns INGA som helst ursakter för sadan dad. I ögonblickets hetta vill jag uppmana svenska staten att införa en hel massa straff, samt ett löfte pa att dessa manniskor aldrig mer ser solens ljus.
Men, jag skulle vilja veta, kunna första hur man tanker nar man gör ngt sadant - att ta ett barn liv, att ta nagons liv överhuvudtaget , att förgripa sig pa nagon, lamna dem att dö eller helt enkelt bara för att komma tillbaka nasta dag för att göra samma sak? Hur fungerar det? Finns det nagon som kan förklara detta?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2326405.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/engla/article2316943.ab
Ja, samhallsvetaren i mig vaknar och jag skulle faktiskt vilja sitta ner i ring och diskutera detta, just nu aven om jag ar en aning efter. Ge mig min gamla samhallsvetenskapslarare och ett gang som kan diskutera. (Annars kommer Cihan ej fa vara ifred ikvall)
Det finns INGA som helst ursakter för sadan dad. I ögonblickets hetta vill jag uppmana svenska staten att införa en hel massa straff, samt ett löfte pa att dessa manniskor aldrig mer ser solens ljus.
Men, jag skulle vilja veta, kunna första hur man tanker nar man gör ngt sadant - att ta ett barn liv, att ta nagons liv överhuvudtaget , att förgripa sig pa nagon, lamna dem att dö eller helt enkelt bara för att komma tillbaka nasta dag för att göra samma sak? Hur fungerar det? Finns det nagon som kan förklara detta?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2326405.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/engla/article2316943.ab
Ja, samhallsvetaren i mig vaknar och jag skulle faktiskt vilja sitta ner i ring och diskutera detta, just nu aven om jag ar en aning efter. Ge mig min gamla samhallsvetenskapslarare och ett gang som kan diskutera. (Annars kommer Cihan ej fa vara ifred ikvall)
If you aint here I just cant breath
From one to another
(do you remember?)
I dream about you during the nights.
You're calling for me, you look so tired,
So emaciated, so down and I knew you would die.
I remember so clearly the words you said to me,
And I know I should be in touch.
But I do not dare. Everything is hurting so bad and I am bound to my promise.
I wish, wherever you are... or not are, that it is better than it was.
I hope that you finally found peace.
In my memory you will
Always live and everyday
Day I will tresure
What you gave.
(Fritt efter Lotta Tell)
Hands creates the shape of a globe of glass
And keep those whose alive inside.
Here there is only room for those who means
Something.
Las Lorra Tell - Bortom Ljus och Mörker.
People
Jag kom pa mig sjalv idag att manniskor ar ngt av det varsta som finns. Under den tid jag var ute och promenrade/satt i solen i Atapark kom 3 pers fram och först fragade om jag kunde turkiska, sedan om jag hade en tandare och vad klockan var. Sen sa försökte nagra coola grabbar (las med ironi) locka pa mig som om jag var en hund. Siktir!
You found me
Jag vet, jag verkar vara en av dom dar som massproducerar men det kliar i mina fingrar, jag har pa ngt vis upptackt hur kul det ar att skriva igen. So, excuse me. Close this page if You think I'm pathetic.
Jag kom bara att tanka pa en sak, eller egentligen sa kom jag val att tanka pa det redan igar nar jag babblade om absolut ingenting och allt pa samma gang bara för att Cihan bad mig vara tyst men inte kunde halla sig för skratt pa samma gang.
Jag hotade med att sno batterisladden till hans dator av en anledning och sa att det fanns risk att jag kunde glömma var jag lagt den och att han absolut inte skulle kunna hitta den da han sa att han skulle ge igen. Jag skrattade, kunde inte lata bli med tanken pa hur det gick senast han skulle ge igen. Ni vet den kvallen da jag slangde en halv vattenflaska rakt pa hans bröst nar vi satt utanför Summernight (han kittlade mig eller ngt) och nar vi efter detta kom pa att vi var hungriga skulle ta oss till min och Erikas lagenhet för att laga mat sa planerade han hamd.
En hamnd som var, kanske lite för vek eller snall. Han sager sjalv att han angrade sig i sista stund. Iaf, efter maten sa bar han in mig i duschen dar vattnet sprutade varmt och mysigt för att se till att jag ocksa blev blöt. Men, (vi kommer till det moment dar han sager sig ha andrat sig) pa ngt satt hamnde han under stralen i fler sekunder an jag. Jag vet vad jag tankte dar i det ögonblicket, dock sa insag jag var det var och tryckte undan det direkt. Ja, jag var blöt men det var aven han - precis som min kara van sagt. Jag kan inte lata bli att le.
Pa ett vis, eller pa manga vis ar det ratt sjukt att jag ar dar jag ar. Efter alla pratstunder och de stunder da det inte alls sas nagot alls. Och bara det faktum att det hande mig. Jag som aldrig skulle stanna för nagon, inte heller aka tillbaka bara för en person. Men, det var val precis vad jag gjorde. Och jag skulle göra om det, gang pa gang.
Ibland far jag en speciell blick, oftast efter jag fragat om han ar en snigel efter att han duschat. ''Du lat ju mig vanta i över en manad, fick mig att hanga efter dig som en hund. Nog kan du vanta pa att jag blir klar i duschen.'' Eeeh... klammer jag fram. ''Men om jag inte latit dig vanta skulle vi kanske inte vara dar vi ar nu?'' Da ler han. ''Sant, Kizim, sant''.
Jag kom bara att tanka pa en sak, eller egentligen sa kom jag val att tanka pa det redan igar nar jag babblade om absolut ingenting och allt pa samma gang bara för att Cihan bad mig vara tyst men inte kunde halla sig för skratt pa samma gang.
Jag hotade med att sno batterisladden till hans dator av en anledning och sa att det fanns risk att jag kunde glömma var jag lagt den och att han absolut inte skulle kunna hitta den da han sa att han skulle ge igen. Jag skrattade, kunde inte lata bli med tanken pa hur det gick senast han skulle ge igen. Ni vet den kvallen da jag slangde en halv vattenflaska rakt pa hans bröst nar vi satt utanför Summernight (han kittlade mig eller ngt) och nar vi efter detta kom pa att vi var hungriga skulle ta oss till min och Erikas lagenhet för att laga mat sa planerade han hamd.
En hamnd som var, kanske lite för vek eller snall. Han sager sjalv att han angrade sig i sista stund. Iaf, efter maten sa bar han in mig i duschen dar vattnet sprutade varmt och mysigt för att se till att jag ocksa blev blöt. Men, (vi kommer till det moment dar han sager sig ha andrat sig) pa ngt satt hamnde han under stralen i fler sekunder an jag. Jag vet vad jag tankte dar i det ögonblicket, dock sa insag jag var det var och tryckte undan det direkt. Ja, jag var blöt men det var aven han - precis som min kara van sagt. Jag kan inte lata bli att le.
Pa ett vis, eller pa manga vis ar det ratt sjukt att jag ar dar jag ar. Efter alla pratstunder och de stunder da det inte alls sas nagot alls. Och bara det faktum att det hande mig. Jag som aldrig skulle stanna för nagon, inte heller aka tillbaka bara för en person. Men, det var val precis vad jag gjorde. Och jag skulle göra om det, gang pa gang.
Ibland far jag en speciell blick, oftast efter jag fragat om han ar en snigel efter att han duschat. ''Du lat ju mig vanta i över en manad, fick mig att hanga efter dig som en hund. Nog kan du vanta pa att jag blir klar i duschen.'' Eeeh... klammer jag fram. ''Men om jag inte latit dig vanta skulle vi kanske inte vara dar vi ar nu?'' Da ler han. ''Sant, Kizim, sant''.
End of Story
Jag snubblade in pa en hemsida och kom att tanka pa en mangd saker. Kanske inte allt för konstigt da jag har spenderat grymt mycket tid dar, och da menar jag grymt, grymt mycket tid. Alla tidiga mornar och sena kvallar, till och med natter har satt sitt spar. Bade positivt och negativt.
För en tid var det verkligen mitt andra hem, min plats dar jag andades och kunde slappna av, glömma det som skar i mig för ett tag. Det spelade ingen roll hur mycket det ven dar ute, hur mycket det regnade eller snöade - jag var sa saker jag kunde vara dar. Jag vaxte och blev stor och ansvarsfull ut i fingertopparna, jag var en av dom som folk kom till nar de hade problem, eller inte visste var nagot fanns. Jag tyckte om det, det kandes som jag faktist gjorde nagot bra och jag nöjde mig sa lange jag fick min Anemone. (Tack för den tiden)
Anemone ja. Alla vetrinarbesök, alla papper, all tid... Jag brydde mig inte att det egentligen inte var min sak att göra, det gör man inte nar det handlar om en van. Jag trodde val kanske att jag skulle fa tillbaka det pa nagot satt nar det val kom till kritan. Det var verkligen som om allt bara exploderade nar jag fick telefonsamtalet. De löften jag fatt, ord sagda med ögonkontakt bara brann upp och betydde verkligen ingenting. Jag föll som en regndroppe.
Det var ett svek i sig. Inte att Anemone försvann, inte alls utan hur situationen got handled. Det faktum att manniskor som var inblandade inte kunde (det var ett tag sedan jag mötte dem sa jag kan inte saga nu) se mig i ögonen eller ens halsa ar lagt.
Jag har varit arg, besviken och nastan ledsen men insag att det verkligen inte har nagon betydelse alls. Pa ett satt fick jag bara en sak bekraftat, att manniskor dom gar inte att lita pa. Manniskor vander en ryggen och förstör ens huvud. Manniskor sviker och ljuger. Manniskor ar hemska.
Men, det ar inte allt för mycket att göra at saken nu. Jag hoppas bara, till och med vid gud om det finns nagon sadan att jag var den sista som utsattes.
För en tid var det verkligen mitt andra hem, min plats dar jag andades och kunde slappna av, glömma det som skar i mig för ett tag. Det spelade ingen roll hur mycket det ven dar ute, hur mycket det regnade eller snöade - jag var sa saker jag kunde vara dar. Jag vaxte och blev stor och ansvarsfull ut i fingertopparna, jag var en av dom som folk kom till nar de hade problem, eller inte visste var nagot fanns. Jag tyckte om det, det kandes som jag faktist gjorde nagot bra och jag nöjde mig sa lange jag fick min Anemone. (Tack för den tiden)
Anemone ja. Alla vetrinarbesök, alla papper, all tid... Jag brydde mig inte att det egentligen inte var min sak att göra, det gör man inte nar det handlar om en van. Jag trodde val kanske att jag skulle fa tillbaka det pa nagot satt nar det val kom till kritan. Det var verkligen som om allt bara exploderade nar jag fick telefonsamtalet. De löften jag fatt, ord sagda med ögonkontakt bara brann upp och betydde verkligen ingenting. Jag föll som en regndroppe.
Det var ett svek i sig. Inte att Anemone försvann, inte alls utan hur situationen got handled. Det faktum att manniskor som var inblandade inte kunde (det var ett tag sedan jag mötte dem sa jag kan inte saga nu) se mig i ögonen eller ens halsa ar lagt.
Jag har varit arg, besviken och nastan ledsen men insag att det verkligen inte har nagon betydelse alls. Pa ett satt fick jag bara en sak bekraftat, att manniskor dom gar inte att lita pa. Manniskor vander en ryggen och förstör ens huvud. Manniskor sviker och ljuger. Manniskor ar hemska.
Men, det ar inte allt för mycket att göra at saken nu. Jag hoppas bara, till och med vid gud om det finns nagon sadan att jag var den sista som utsattes.
Monday
Idag har vi 26 grader varmt ute, alltsa just nu och klockan har ar snart 18.00! Jag och Cihan upptackte det nar vi gick hem fran Senay och jag önskade att jag hade en kjol med mig. Vi tittade aven in hos frisören som fargade mitt ha brunt för knappt 3 manader sedan. Hon minns mig (!) och var förvanad över hur naturlig fargen fortfarande ar. Jag har dock bestamt mig för att bli blond igen efter viss konsulation med Söta Anna.
Och, nej jag har inte försvunnit eller dött, blivit inlast och avtagen mobilen. Det ar bara kasst med credit.
Se! Sommar sommar!
(Det brukar tydligen inte vara sahar varmt denna arstid trots att det ar Turkiet)
Och, nej jag har inte försvunnit eller dött, blivit inlast och avtagen mobilen. Det ar bara kasst med credit.
Se! Sommar sommar!
(Det brukar tydligen inte vara sahar varmt denna arstid trots att det ar Turkiet)
What did just happen?
Jag upplevede ngt nytt idag nar vi at middag. Praktistaget hela familjen var dar, med undantag för Senays man, det vara alltsa hela familjen Güngör med respektive da Goncas fastman ar har i helgen ocksa. Köket har ar litet, det kanns fullsmockat nar man vistas 4 personer i det samtidigt, eller ja, jag tycker det iaf. Vi var alltsa 7 vuxna plus Mert, knappt 2 ar som at samtidigt.
Jag som normalt inte gillar att trangas har verkligen blivit, vad sager man (?) tranad att ha manniskor lite narmre inpa. Jag som knappt vanligtvis kan slappna av om jag maste sitta bredvid ngn i soffan, trangs nu lite latt under middagar och sma fikapauser. Vad har egentligen hant med mig?
Jag som normalt inte gillar att trangas har verkligen blivit, vad sager man (?) tranad att ha manniskor lite narmre inpa. Jag som knappt vanligtvis kan slappna av om jag maste sitta bredvid ngn i soffan, trangs nu lite latt under middagar och sma fikapauser. Vad har egentligen hant med mig?
I've got Sunshine
Jag kom pa mig sjalv imorse, att klockan var 12 och att jag aldrig riktigt sovit pa det satt jag sover har förut. I vanliga fall vaknar jag senast 10, hur sent jag an gick i sang.
För det mesta har sa vaknar jag runt 9 för att sedan bara somna om, med min nasa tryckt mot Cihans axel eller hals, ibland aven med kinden i hans hand. Det ar da jag inser det, som ett brev pa posten varje gang inser jag att det inte kants pa det viset sedan jag satt pa Anemones rygg. Som om jag hittat hem, hittat min plats dar jag ska vara.
Ibland stiger jag upp, klar mig i mjukisklader och gar pa toa (min egen till och med, höhö) men det slutar alltid med att jag inte kan motsta att bara lagga mig dar igen. '' För en liten stund bara'' Det slutar ofta med att jag pa ett eller annat satt vacker Cihan, och först da kan jag riktigt ta mig upp och vakna.
Idag vaknade vi upp till sol, plus strömarvbrott. Efter frukost eller kanske lunch (?) sa gick vi ut, pratade en massa om vad som komma skall och jag ar faktist lite rosig pa kinderna, det lar val försvinna ikvall men iaf! Aven Mert fick komma ut och han lekte pa som en dare.
Nej, snart ar det mat!
För det mesta har sa vaknar jag runt 9 för att sedan bara somna om, med min nasa tryckt mot Cihans axel eller hals, ibland aven med kinden i hans hand. Det ar da jag inser det, som ett brev pa posten varje gang inser jag att det inte kants pa det viset sedan jag satt pa Anemones rygg. Som om jag hittat hem, hittat min plats dar jag ska vara.
Ibland stiger jag upp, klar mig i mjukisklader och gar pa toa (min egen till och med, höhö) men det slutar alltid med att jag inte kan motsta att bara lagga mig dar igen. '' För en liten stund bara'' Det slutar ofta med att jag pa ett eller annat satt vacker Cihan, och först da kan jag riktigt ta mig upp och vakna.
Idag vaknade vi upp till sol, plus strömarvbrott. Efter frukost eller kanske lunch (?) sa gick vi ut, pratade en massa om vad som komma skall och jag ar faktist lite rosig pa kinderna, det lar val försvinna ikvall men iaf! Aven Mert fick komma ut och han lekte pa som en dare.
Nej, snart ar det mat!
Jag blev less.
Ja, sa illa var det. Kanska var det ocksa der faktum att jag inte hade ngt att göra. Güle güle gamla bloggen! Jaja. Nu ska jag se vad jag kan astadkomma har, kanske ar det roligare eller sa ar det samma sak. Vad tros? 
Jag och Mert. Bara för att jag ville lagga ut en bild.
