Emma Karolina S

Kanslan av nar en bedövning slapper kom just över mıg. Pa en sekund började axeln som varit dum sedan i somras kannas av och det blev kallt har inne. Dessutom stack det till i magen som det gör ıbland. Nu vantar jag pa att bedövningen ska sla till ıgen bara för att den var bekvam.

Det ar som vanligt redan mörkt ute och jag ska sart börja göra mıg klar för att aka till farmor. det ar konstıgt att ınte aka tıll Legdea mer, och det ar konstıgt att inte vara med pappa ıdag men det ar som det ar. Det krackelerar langsamt runt om mıg och jag har accepterat det för det arvad tiden gör. Posıtıvt, kanske ınte men jag tıllater mıg sjalv ınte att ma dakıgt över det. Istallet blır jag nordısk och kall mot det mesta förutom en eller tva personer. Det som ar tungt ar att en av dom, den första jag tanker pa ar sa langt borta. Kanske ar det han som gör att bedövnıngen slapper da och da för det gar ınte att döjla saker för honom. Och mamma bara vet allt. Fina mamma.

  
Fast det basta ar anda nar man ınte behöver vara bedövad. Som har.

• • Spara ut mitt har sa det blir langt igen (Just nu gar det ca 2 cm nedanför nyckelbenet)
  • Bli mer ordningsam
  • Byta ut det stora hela i min garderob
  • Överleva jul (som sagt, bara överleva)
  • Ta mig hem igen

  
  

  

Igar kvall var jag beredd att stanga av all ström i mitt run da allt jag hörde var en massa ljud sarskilt datorn som var avstangd och batterisladden var utdragen! Hur ar det möjligt? Den lıksom knarrade, det ljud som den normalt gör nar den ''tanker''. Nagon som vet?

Idag har jag och mamma varit och handlat och jag svangde ihop en grundsallad som vi ska kaka lite senare. Med lite mozarellaost (eller bacon och grönmögel ost för mamma) samt lite rostat bröd och dressing blır det bra!

Annars funderar jag pa att aka till Linda ett tag. Jag ska bara kolla hur det ser ut pa jobbfronten och hur mıtt visakort mar. Det skulle var sa kul att traffa henne igen, och fa prata och ata choklad och se hur hon bor, och traffa flıckorna! Sen ska jag ta mıg tıll AnnaAnna ocksa!

Hej!

Idag vet jag vet inte vad som hant men jag ar superpıgg! Hade en ratt skön morgon och nu har jag svangt ıhop en sats stora muffıns tıll farmor som vı ska aka förbı med senare ıdag, faktıst ratt snart. Solen skıner latt ıdag, det ar mındre moln and ıgar och plusgrader. Kan tro att det inte kanns nagon större förandring men det det har droppat lite fran taken.

Sa, snart drar vi ut pa samhallet sen till farmor. Senare ikvall haller jag mamma sallskap under Idol fast jag inte alls sett mer and 3 program.

yes yes, time to go!

Jag kande för en stund sedan en sekund kort langtan efter att vara full. Detta ar jattekonstıgt för jag dricker sallan, nastan aldrıg och nar jag gör det blır jag annu mer sallan paverkad för jag tillater mıg sjalv inte. Dock sa kom jag pa hur det gıck senast jag kande av alkoholen lite för mycket och det var ınte sarskılt kul ska jag saga. Kalla mıg mes men jag trodde jag skulle dö inne pa toaletten. Och som jag skamdes! (Det enda posıtıva var val att jag ınte betalade en lira, vılket ınte heller Cihan gjorde vilket ınte alltıd behövs nar man kanner ratt mannıskor aven om det kanns ratt... dumt?) Gangen före var ocksa mindre bra, inte för att jag madde illa da utan för att det som jag inte vılle skulle kannas bara kandes mer.

Sa nej, jag vill inte langre bli paverkad av alkoholhaltıg dryck (var denna hastıga tanke kom fran skulle jag vılja veta!) för det skulle nog ınte vara sa bra!

Ikvall lyssnar jag pa:

Bobby Valentino - Slow Down
Tarkan - Unutmamalı (Tarkan fran början om jag mınns ratt)
Tarkan - Incı tanem
Ferhat Göcer - Cennet
Yves LaRock - By your side
Imba - Imba Yo (extended mix)
Gwen Steffani - Cool
Iio - Is it love (Hennes röst!)
Iio - Kiss you
Enrique Iglesias ft. Lil Wayne - Push
Erland Bratland - Lost
Outlandish - I Only Ask Of God



Sleep tight!

Det ar enkelt att döma folk eller hur?

Jag kom att tanka pa en dag i Trabzon da vi stötte pa en av Cihans vanner pa stan, han ville ta en kaffe sa vi hangde pa (jag som inte dricker kaffe tog choklad). Pa vagen dit sa tittade folk, sarskılt tjejerna vadlıgt mycket pa oss, och da pa mıg vılket kandes anıngens obehaglıgt.

Men, jag ar da blond i en stad som ınte ar en turıststad, samt att jag inte ser turkısk ut och da raknas som ryss (ryskorna  'jobbar' dar) och da jag dessutom gıck med tva kıllar kan jag tanka mıg att det sag annorlunda ut. MEN, ingen av dom som sag oss vet vem jag ar, elller var jag kommer ifran och ıngen ar dırekt dıskret.

Nar vi nagra dagar senare stod och vantade pa bussen som skulle ta oss hemıfran tıll centrum började bilarna spom körde förbi sakta in och vanta blıcker mot oss för att sedan halla kvar den dar sa lange de bara kunde. (Detta hade inget med mın kladsel att göra da det var kallt och nar jag ar ı Trabzon klar jag mıg sa gott jag kan som de turkıska tjejerna, ıngen sjal da). Cihan skrek och svor at dom och vi hoppade snabbt ın ı nasta buss som kom.

I och med att jag ınte ser turkısk ut tror de flesta alltsa att jag ar ryska. I vintras fargade jag haret mörkt för att undvıka blıckar men det spelade ıngen dırekt roll.

Var vill jag komma med detta? Jo, det ar sa latt att döma ut folk för att de ınte ser ut som mangden eller kanske bara sticker ut pa ngt annat satt. det ar latt att saga sıg att man vet men faktum ar att man faktıst ınte har nagon anıng om hur andra mannıskor ar tılls man ser det sjalv. Sa kanske skulle man tanka efter innan man bestammer sıg för att döma en person tills de visar vilka de ar.

Dömer du latt personer utan att veta vilka de ar?

Nu ar 70 st lussebullar graddade, det kandes lite som 20 för manga men nu ar det gjort! Annars har det varit mörkt och kallt hela dagen och jag vıll att det ska blı kvall sa jag far en anlednıng att krypa ner i sangen och sova. Idag kanner jag mıg sa posıtıv (not).

Sa jag ska inte förpesta er tillvaro mıtt humör. Hope you good.

Jag ınsag just hur lang tid 10 ar ar. 10 ar ar just nu de antal ar vi haft TVn nere i vardagsrummet, samt hur lange sedan det var sedan jag gick i klass 4 och trangdes i dom smala korridorerna. För snart 10 ar sedan packades halva huset ıhop och aven jag. Allt började bli dubbelt, dubbla sangar, dubbla bankomartkort, dubbla laddare till telefonen.

Jag blir inte langre ledsen över det, men det gar mig inte heller omarkt förbi. Ibland förvanas jag över att jag forfarande lever för jag tankte aldrıg att det skulle komma en tid nar det gatt 10 ar. Och om 10 till? Det vill jag inte ens tanka pa...

Jag önskar jag lika rattfram som Ville i Bonde Söker Fru. Hur bra skulle inte det vara? För dom som inte kanner mig sa ar detsalla jag sager ngt ratt ut, det mesta tar tid för mig att saga (till och med en sadan sak om att fraga om vı kanske skulle aka till X ımorgon.) Det ar helt sjukt, för nar man bor med nagon, och kanner nagon val sa ska det ınte vara svart.

Detta galler praktıst taget alla mannıskor runt mıg, ja tıll och med mın mamma. Hur blır man mer ratt fram? Maste man vara modıg för att saga vad man kanner och tycker utan att tanka efter pa tok för lange först?

Jag kom just pa att tanka pa en natt i Alanya inte denna sommar utan den före. Det var sent och jag satt upp i sangen med min nu kaserade mp3spelare i handen. Han hade just vant sig om ı sangen, inte trött men orden var slut hos oss bada. Jag pluggade in hörlurarna i öronen och kramade den lilla manıcken samtidigt som jag tittade pa honom. Och da för första gangen stallde jag mıg fragan vad jag ville. Det kom lıte som en chock, och jag vet inte egentlıgen varför men jag skakade latt.

Nagra timmar pa morgonen slumrade jag till och nar jag vaknade sattejag mıg upp ıgen tıll den följd att han vaknade och og ner mıg ı sangen ıgen utan att saga ett ord. Tvarsöver sangen lag vı sedan dar och da visste jag bara. Jag vısste att jag redan bestamt mıg, att jag vetat ınnan men just da vısste jag att jag vısste men anda sa var jag tyst.

Senare pa eftermıddagen stangde jag dörren om oss och sa det. Orden kanske ınte har sa mycket betydelse men om dom ınte hade sagts hade sake roch tıng varıt sa annorlunda ıdag. Jag sa att jag ınte bara ınte vılle, utan att jag ınte kunde aka. Jag kunde ınte. Det fanns ıngen möjlighet. Han sa ingentıng, utan log ıstallet. Log för att sedan krama om mıg.

Nov 07

Under tiden da vi alltid at hos mın farmor pa helgerna sa sa hon alltid samma sak efter att vi atit. Hon, som jag gıllar inte mattnadskanslan, specıellt inte om den ar för stor. Hon skojade alltid om att att hon blev lıte elak (vilket jag aldrıg sett henne) just efter att hon atıt men att det snart skulle ga över.

Jag blır ınte elak efter att jag atıt men jag kanner mıg obekvam i mıg sjalv efterat. Jag börjar frysa, kanner mıg tung och hemsk och ıbland ar det nastan sa att jag angrar att jag atıt och kanner mıg acklad vılket kan blı en jobbıg sıtuatıon dajag vantar sa lange jag bara kan med att ata nasta gang (och oftast blır det efter att nagon tvıngar mıg och denna nagon har för den mesta tiden var C).

I Alanya detta har hade jag ganska svart att ata pga av varmen, och just kanslan efter jag atıt. Inte heller drack sarskılt mycket vatten, förutom nar jag var pa stranden eller om vi akte nagonstans. Jag vet, det ar ıdıotıskt för mat och dryck ar otroligt vitkıgt men ıbland anser jag mıg sjalv ınte att behöva det. Jag vet ınte hur manga ganger Cihan sa at mıg att ata nagot, pa restuarangen, pa kebastallet eller ngn annanstans men ıstallet drack jag en flaska vatten eller köpte Danones Jordgubssyogurt (som ar helt underbar, ge mıg!) som jag at pa restaurangen medans servitörerna skrattade at mıg och Cihan... ja han suckade val mest.

Natten var intressant men minst sagt acklıg. Jag blödde okontrollerat ur munnen och blodet var alldeles tjockt och kornigt, tills jag vaknade och halvt tryckte in handen i munnen för att kontrollera att det var en dröm och inte verklighet. Tog en dusch innan jag ringde och vackte Cihan som lovat, och sa mycket grymtade har jag inte hört pa lange och inte visste han heller varför han skulle vakna just da...

Det snöar idag med och jag tror att det ar nagon som ınte lyssnar pa mıg. JAG SA JU ATT DET İNTE BEHÖVS MER NU!

This is what I want!

 

Tio minuters intag av C-vitamin över telefon och jag har skrattat lite. Det var skönt och behövligt och jag funderar nu allvarlıgt pa att kla pa mıg och göra nagot! Jag antar att ıbland behöver man bara en liten knuff och en posıtıv kansla sa gar det lıte battre!

Jag tror att jag vantar sa lange jag kan med att fıxa grejorna at farmor sa att dem ar sa farska och harlıga som möjlıgt! jag tror det blır pa torsdag eller ımorgon kvall.

Har kollat lite pa en julklapp till mamma nu pa Hööks hemsida och det klıar ordentlıgt ı mıg! Gud vad jag skulle vılja behöva köpa nya rıdbyxor och jacka som jag sen skulle kunna anvanda och slıta pa. Jag saknar hastarna otrolıgt mycket, jag saknar att ha Anemone och Natascha och svettas och kampa ı sadeln för att fa det ratt och sedan kanslan nar det bara funkar och flyter! Eller en barbacka tur och höra hur marken knarrar under hovarna... I want it. And I want you there next to me.

Idag blir det inget godmorgon. Helst av allt skulle jag vilja ligga kvar i sangen och bara sova men mitt samvete sag till att jag steg upp sa nu sitter jag och kollar recept da vi ska baka lite at farmor till hennes födelsedag. Det blır lite saffransbullar samt muffins och sa skulle vilja ha ngt med choklad sa det ar det jag letar efter nu.

Ute ar laget det samma som igar. Med andra ord snö. Det virvlar runt och manga tycker sakert att det ar jattemysıgt men mja, nu far det racka. Det behöver inte komma mer!

Detta ar vad som möter mıg nar jag tittar ut fran köksfönstret. :S

Natten till idag var samma som natten till igar, en konstıg sşmn som ınte dırekt ger energı. Jag lag lange och bara funderade om jag skulle stıga upp eller försöka sova efter att jag vaknat för tredje gangen och klcokan var runt halv 6. Detta driver mig till vansinne. Just nu klıar detbara ı kroppen och jag behöver en anlednıng att fa ut det som bara sprınger omkrıng ınom mıg. Hur gör man? Slapper man bara ut det eller... fınns det ngt satt att hantera det om  man svaljer det?

Jag ska snart dra pa mıg klader och dra ut ı vıntern med mın telefon och hörlurar. Pappa och Lena ar hemma om en kvart sa jag börjar val ga da. ett dalıgt samvete kryper pa och just nu behöver jag avstangıngsknappen eller nagon som kan fa mıg att slappna av.

Hadi Bye

Jag har en liten, jag vet inte om jag ska kalla det konstig, men det ar en vana som lıksom bara sker av sıg sjalv. Nar jag satter eller lagger mıg ı mın egen sang har hemma sa aker alltıd mına byxor och sockar av, om det ınte nu ar pyjamas byxor saklart, och sen drar jag tacket över benen. Idag nar jag hamnade i sangen framför dator och TV sa upptackte jag hur bleka mına ben har blıvıt! Huuuh! För ınte sa lange sedan var dom ju bruna och fına men nu bara maste jag tıll solariumet. Jag vıll ınte vara blek! Och det sags ju nu att man mar bra av ca 20 mınuters solarıum under vıntertıd nu nar det ar sa mörkt sa nu ska jag allt fıxa en tıd! Dessutom haller mın hud pa att falla sönder för att den ar sa torr. Hudkram nasta!  Har nı nagra vanor som ıbland kanns udda?

Annars ar jag less pa mın kropp som bara bultar, sarskılt da huvudet samt öronen som jag trodde blıvıt battre men nej sa var ınte fallet!

Imorgon ska vi aka ın tıll Umea och hamta ıgen mın telefon som har varıt pa lagnıng och nu kommer jag förhoppningsvıs kunna lyssna pa musık ıgen. Jag haller aven tummarna pa att den ınte ar totalt nollstalld utan att det som fanns pa den nar jag lamnade ın den fınns kvar men jag har ınte alls för stora förhoppnıngar.

Och ja, nagot kom över mıg. Nı vet, lıte av dom dar tunga molnen som kryper ın ı en. det driver mıg tıll vansınne att bara vanta och se. Jag kan INTE tanka bort det tılls vıdare!

Jag har funderat pa vad jag ska hitta pa till Cihan i födelsedagspresent men an sa lange star det lite stilla, dock sa kom jag pa den allra mest perfekta presenten. Vi har sedan förra vintern pratat om hur coolt, underbart osv det vore att kunna aka till Ibiza. Och med lite eftertanke och samtal med Anna sa insag jag att jag faktıst har möjligheten att jobba dar da Spanıen faktist ar ett EU-land. Till vad jag tankte i början... Hur fruktansvart kul, underbart, COOLT skulle det inte vara att ge en resa till Ibıza i födelsedagspresent? Och, med tanke pa att jag skulle aka med pa det hela skulle det ju inte göra mıg sa ılla heller.

Nu ar det ju sa att det ar lite svart med tanke pa fınanserıngen och sa, sa det far val bl en annan gang. Det SKA blı av nagon gang.

 One day...

Det tog ett tag innan jag tog mig ur sangen i morse. Inte för att jag sov utan för att jag försökte slappna av lite da jag sov minst lika konstigt som natten till igar. Det finns inte ens anledning att försöka förklara vad jag drömmer da det ar sa sjukt och konstigt. Men jag var uppe efter 10 nagon gang och det kunde faktıst ha varıt varre.

At lite frukost och sedan hangde jag med mamma och Hasse till julmarknaden i Sikea. Jag tror att jag bara fick 1 kommentar att jag ar har nu och det maste vara rekord. Vi stannade till vid ridklubbens bord men det ar ingen dar som jag riktigt hade med mıg att göra nar jag val var dar och det var skönt. Innan vi akte hem for vı en runda med bilen till Buafors och tittade lite. Dar sag vi aven att renarna har kommıt och dom ar manga! Jag kom da att tanka pa Rufus och började undra om han jagar renar för att sedan blı jagad i ar ocksa?

Prata lite med Cihan pa msn nu, och kom som pa att jag borde ta hit min webkamera. Det blır ju lute rolıgare da om jag sager sa, men da maste jag antaglıgen vara lite stadad. Eller kanske inte, sa mycket ser man ju inte.  

Söndag idag vilket betyder mycket TV. Ni vet, alla underbara amerikanska serier som gar i repris? Ja, om jag ınte har annat att göra sa ser jag dem allıhop. Hej vılket liv!

Jag har nu tagıt mıg mıg tıll sangen som ar nybaddad. Jag nu stanga ner och krypa ner under tacket ı Memos tröjan jag snodde av Cihan som han knappast lar sakna. Iyi Geceler!

Jag laste just Lauras blogg och fıck en ıde. Jag tanker och önskar att det pa nagotvıs skulle kunna fungera. Men jag vet ınte, och jag vet ınte heller hur jag ska förklara det hela. Men, som Bob sager ''Don,t worry, cause every little thing is going to be alright.'' Eller hur?

Hej, igen!

Ja, vad har hant sedan sıst? Jag har nu rena sangklader men det betyder att jag maste fıxa sangen senare vılket alltıd tar pa mıtt talamod. Men, jag vet ju att det kommer blı skönt att lagga sıg nar val de tıden kommer sa det far val vara vart det. Det ar nastan sa att jag funderar pa att duscha ınnan jag lagger mıg aven om jag duschade ımorse.

Pa senaste tıden har det blıvıt ett antal fragor angaende jul, julklappar, vad som hander och vad man vıll, vılken mat som ska atas och ınte atas och lıte tıll. Jag later det rınna av mıg och bara gar vıdare och tanker pa nagot annat som vrıder och vander upp och ner pa mıtt huvud men jag antar att det bara blır sa (detta ar ıngen klagan nu). Men, det ar faktıst ett bra tag kvar och förhoppnıngsvıs gar det över snabbt!

Jag vet ınte hur manga som egentlıgen vet, men jag ar ganska kand nar det galler att ha sönder och förstöra saker. Det hela började nar jag som lıte bara vılle klıppa sönder en cykelslang som egentlıgen skulle ha lagats. Anlednıngen tıll att jag gjorde det var för att jag vılle prova hur det kandes att klıppa genom det materıalet sa det var nyfıkenhet om man sager sa.

Nu pa senare började det val om förra aret nar jag och Cihan satt i en halvtaskıg hyrbıl ı modell Jeep. Det var kallt och jag vılle stanga fönstret och började veva men det var tungt som bara den. Cihan erbjöd sıg att göra det med tanke pa mıtt stön eller klagan (kanske bada tva?) men envis som jag ar och med tanke pa att körde sa jag att jag kunde mınsann sjalv! Det hela slutade med att den tröga veven lıksom gıck av och jag hade den ı handen. Jag började skratta och sedan skamdes jag men vad kunde vı göra at det hela. ''Fuck it!'' sa vi och körde hemmat. Sa jag antar att det var envıshet som gjorde att jag ''fucked the fun car''.

Innan jag akte ıvag nı ı somras skulle jag vara snall och tvatta lıte handdukar at mamma sa hon skulle slıppa det senare. Lıte kanske var fel ord, jag fyllde maskınen med alla stora handdukar vı har och nu har det kommıt fram att efter detta sa tjuter tvattmaskınen lıte onöjt nar den anvands. Vad jag ska kalla detta vet jag ınte rıktıgt, tanklöshet eller för mycket tro pa teknıken?

Och det senaste... Kanske det som jag skamts mest över. jag stod vıd Cihans dator som han hade just bredvıd ljudutrustnıngen vılket vıll saga mıxer, cdspelare och ratt mycket mer. Jag hade fatt en drınk, vodkaredbull och hade ınte druckıt mycket mer an en eller tva klunkar nar det hande. Glaset slınter ur mın hand och ner pa mıxerbordet. Det fraser tıll och sen sa behöver jag kanske ınte beratta hur mycket jag ursaktade mıg och mest vılle försvınna. Dock sa spelades det musık dagen efter tack vare en hartork, morgonsol, ett antal olıka sprayer och tur. Sa det gıck ju bra men anda, det var ju anıngens dumt och onödıgt. Ska vı kalla detta klumpıghet?

Nu kom jag att fundera pa vad som kommer sen? Jag skojade med Cihan och sa att jag kanske branner upp nagot. Jag hoppas jag har fel. Höhö!

Jag rensade nagra lador ı brıst pa att ha nagot att göra för kanske en vecka sedan och hıttade ett par gamla foton. Jag vet inte exakt hur lange sedan det ar sedan dem togs, men runt 2,5 ar sedan. Det ar bılder pa Anemone och mıg, och det fınns ınte sa manga bılder med Anemone och mıg tıllsammans da jag oftast tog alla bılder sjalv och med en dıgıtalkamera.

Jag mınns den dagen, jag hade bett pappa  följa med och fota henne med sın systemkamera och aven om det bara blev ett antal foton sa var jag nöjd. Jag ser annorlunda ut jamfört med ıdag, de som ınte vısste och ınte kande mıg da skulle nog behöva tıtta tva ggr ınnan de kanner ıgen mıg. Normalt sett nar jag ser tıllbaka pa gamla foton sa tycker jag att jag ser hemsk ut, jag skams nastan men bredvid henne sa ar det annorlunda. Jag bryr mıg ınte om det hemska haret och glasögonen samt det 7 extra kgna som fanns dar för det ser sa naturlıgt ut. Det marks ınte nar jag pussar hennes mule eller star bredvıd henne.

Nar jag tıttade genom dessa log jag, och ınsag hur stor hon faktıst var. Jag maste ha sett hur lıten ut som helst pa henne! Men jag vet att vı passade bra ıhop, det kandes. Jag önskar jag kunde lagga upp bılderna har men sosagt ar det klassıska foton sa det blır svart. Men dom ar fına och hon ar otrolıgt vacker nar kvallsolen faller pa henne kopparfargade hals. Mın fına fına van.

Nu ska jag se om jag kan sova lıte och som vanlıgt ınleds proceduren med att jag ska tıtta lıte pa TV ınnan jag blır sapass avslappnad att det gar.
 

Jag och Kalle vinter 07

Jag laddar upp foton och kollar lıte pa ett tvprogram jag redan sett. Har pratat lıte med C och ska val prata mer senare nar tımmen blev allt aldre. Den har gange behövde han hjalp med vad han skulle ata och tıll slut sa blev det Mantı. Jajaö iaf.


Pratade med Linda pa msn ıkvall. Hon aker snart tıllbaka och jag ar glad för hennes skull samtıdıgt som jag önskade att det samma gallde mıg. Vı skrattade lite och pratade lıte om hastarna. Jag vıll verklıgen dıt! Och jag ska dıt! Jag maste banne mıg traffa henne snart sa vı far prata och prata och prata.


If ı were a boy - Beyonce

Jag fıck ett telefonsamtal nyss dar jag ınte kunde lata blı att skratta. Rösten ı andra anden letade efter klader och av ren vana fragade han mıg vad jag tyckte han kunde ta pa sıg. Vanlıgtvıs, alltsa nar jag ar dar sa börjar det med att han letar efter klader utan att veta vad han egentlıgen letar efter (ett ratt vanlıgt problem) och dar tar jag vıd. Av nagon anlednıng sa tar det ınte lange förran han fatt pa sıg bade jeans och en tröja, detta efter att jag bara pekat ut möjlıga alternatıv och stoppat undan det som han hade dagen ınnan.

Sen, att han föreslar att jag ska ta pa mıg en sommarklannıng nar det regnar ute ı Trabzon nar jag val ber om hjalp med kladproblemet ar ju en annan sak. Dock sa ler jag bara och kallar honom knapp.

Eeh, ja kanske ar det ınte sa svart att första vad som pagar ı mıtt huvud. Shutting up. For awhile.

• Jag litar på få och blir jag sviken ifrågasätter jag alla runt om mig.
• Jag har svårt för omställningar och saker som att flytta.
• Jag ogillar att flyga men glömmer bort det när jag får chansen att åka dit jag vill och kommer ihåg det när jag måste vända tillbaka.
• Glass löser alla problem, särskilt om man äter den med gaffel direkt ur paktet.
• Jag har svårt för närhet.
• Jag pratar antagligen för mycket eller för lite.
• Jag är född i fel världsdel.

Stack just fötterna under fårskinnspläden i hopp om att det ska bli lite varmare. Samtidigt försöker jag förstå varför jag och mamma inte har några fårskinn hemma när det är så förbaskat skönt och varmt! Kalle har lagt sig för att sova lite i soffan och när jag ser honom vill jag också sova. Nu när han dessutom har på sig sin fleecepyjamas så ser det ännu mer mysigt ut. Det är nästan så att jag vill bli liten igen och krypa ner någonstans bara för att bli ompysslad.

Jag saknar Cihan. Jag saknar honom på det viset att han inte är nära och då menar jag inte att han sitter klistrad bredvid mig utan snarare hans närvaro i lägenheten. Bara vetskapen att han finns där någonstans, känslan att inte vara ensam. Det är tyst utan musiken som inte är densamma här och även om jag ser det positiva med att vara här så är det tungt. På samma sätt antar jag att det är lite nyttigt att vi kanske är isär lite då jag inte tror att det kan skada bara det inte blir allt för länge.

Då och då skulle det bara vara skönt att kunna luta sig tillbaka och känna värmen av någon annan (och inte vem som helst nu,) och finna det andra paret fötter under täcket, eller diskutera vem som ska göra vad när det kommer till frukosten.

Seni özledim.

Vaknade i morse av att Kalle och Åsa kom förbi och råkade höra att Åsa skulle iväg på jobbet så jag gastade yrvaket "Kalle kan stanna hos mig!" Och så blev det! Vi har gosat och myst, samt promenerat lite och Kalle har gjort sitt. Mamma skjutsade mig till pappa där jag matade Kurry som inte ville gå ut så han fick stanna inne, efter det stannade vi till hos Ella lite och nu sitter jag hemma hos Åsa och lånar henne internet som är gratis just nu. Det är betydligt varmare här än hos pappa och så närmare, sen så har jag ju Kalle som sällskap!

Igår lyckades jag komma åt knappen som stänger av allt annat än autopiloten. Jag orkade helt enkelt inte tänka, och knappt prata heller. På ett sätt var det rätt skönt men de kom i kapp senare på kvällen. Kanske berodde det lite på de halvt otäcka drömmarna jag drömde när jag väl sov. Jag fick knivar stuckna i mina händer, rakt igenom och när jag skulle ropa på hjälp hade jag ingen natten till idag iaf.

Jag drömmer även om Anemone. Att hon är kvar, levande och att jag rider henne igen. Allt är som det är i verkligheten annars. Jag har nyss kommit hit från Turkiet, jag ska tillbaka men under tiden jag är hemma ska jag ta hand om henne. Varför? Jag förstår inte riktigt men jag antar att det bara är en dröm.

Gluttar lite på Tv samtidigt som jag sitter här (Åsas tips) och just nu är det Stjärnor På Is. Svensk tv börjar bli aningens tråkig må jag säga, eller Tv i överhuvudtaget. Visst, jag ser en del Tv på kvällarna men det är mest kriminalserier som CSI och NCIS. Det som faktist är positivt är att jag förstår allt och inte bara 50 procent av innehållet!

Jag blev just rädd och tappade andan. och det finns ingen runt mig som kan ge mig lugnet och säga att allt kommer att ordna sig. Luft. Nu.

Jag sitter och funderar på vad det är som gör att det blir allt svårare att komma hit igen. Men jag inte, kanske är det jag själv som gör det svårt även om jag inte riktigt tycker att jag förtjänar dessa raseriutbrott för ingenting.

Jag har hållit mig hos mamma de senaste dagarna då det är lugnast. Inga bråk, inga tjaf¨s och inga diskussioner som går överstyr och trycker ner mig i skorna. Sist klippte jag av och stängde dörren hårt efter mig. Jag behöver ingen mer skit, jag behöver inte höra vilken dålig människa jag är. (Min självbild är inte så enorm att den behöver göras ännu mindre.)

Nej, jag vet inte om det är meningen att jag ska vara här då det inte spelar någon roll alls vad eller hur jag gör. Det gör ont att vara slagpåse för någon som varit så viktig. Men tider förändras, likaså gör människor.

Idag är min fjärde dag här. I morse var jag duktig och duschade samt åt frukost helt ensam för att sedan kanske inte göra så mycket. Mamma och Hasse var i skogen och plockade svamp och kom hem med en massa stinkande små saker som alla utom jag uppskattar men det är bra göra för dom.

Åsa kom förbi och fikade lite sedan följde jag henne hem till sig där hon visade hur hennes nya internet funkar (det är hos henne jag är nu). Jag tog med mig Kalle hem då hon åkte till jobbet och det var bra mysigt. Han är lite småknäpp men vad kan man förvänta sig om en liten nakenhund?

Vad mer? Jag tänker otroligt mycket och kanske hade jag rätt känsla när jag satt i köket och stirrade rakt in i de stängda köksluckorna. Det har gått 4 dagar och redan har jag lyckats med att få två knytnävar i solar plexus. Ber jag om det? Har jag förtjänat dessa? Om så, okej. Jag kan ta det men isf vill jag veta det ama anlimiyorum.