Att leva utan fysik narhet
Det later sa simpelt, att personen i fraga ınte fatt nagon i sang men det ar ju ınte problemet, probelmet ar just att fysisk narhet och beröring ar viktigare an man tror. Jag tror alla vi som har distansförhallande förstar, nar jag ar i Norge/Sverige saknar jag en speciell sak nar jag ska sova, och hall i er nu - Cihans fötter. Fötter ar absolut ıngen favorit kroppsdel men vi da vi sover ar det just fötter som haller oss samman. För att se om de andra fortfarande ar kvar och om jag till exempel försvinner för langt bort drar han mig in, med just ötter samt armarna. Konstigt kanske, men det ar bara sa det ar.
Det som betyder mest, ar val trots allt de sma sakerna? Den dar pussen pa kinden, klappen pa axeln eller bara fingarna som stjal min nasa. Fysisk narhet, och da menar jag just dom sma, minsta sakerna ar sa sjukt viktigt men nar man har det sa tanker man ınte pa det. Det ar som att köpa mjölk, dricka mjölk, ta ut soporna eller dammsuga. Personligen kan jag bara inte ta det sa. Jag har sagt det tidigare, men vad ar anledningen till att jag tillater mig att nastan bo isangen vissa dagar? Eller vila hakan pa hans axel sa fort chansen kommer?
Och han likadant, min hand i sin, 'give me your nose' och pekade pa sin axel nar mın haka ınte ar dar. Det later kanske fanigt, tonarsaktigt men vi behöver det. Vi behöver det sa otroligt mycket.
Hon som svarade pa fragan, menade samma sak. Att vi behöver det. Aven om det bara ar en axelmassage av en frammande manniska eller som ovan skrivet ett frisör besök sa behöver man just den dar beröringen.
Sedan det ar sa inne med vampyrer tankte jag testa grejen i Kemer...
Ja skit surt, hoppas den kommer in på deras hemsida igen! Blir galen!
Ja det är ju det, blev bara chockad av den kommentaren haha.
Nä men fy, stackars människa att behöva gå till frisören bara för att få lite fysisk närhet.
Sv: Jag såg ditt inlägg sen hur ni träffades men du hann svara mig innan jag hann läsa klar;) tack för svaret.
Jag hamnade här första gången 2001 (finns oxå under mamma, pappa, barn kategorin hur vi träffades) och mötte då Hasan men vi var bara vänner till en början. Jag och två av mina vänner åkte hit 3 ggr/år sen 2003 klickade det mellan oss. Flyttade ner permanent när Alex var 6 månader. Jag trivs här men känner ibland att Alanya är en bubbla och har fått jobba hårt för att få en helt vanlig vardag. Vad folk inte alltid fattar är att vi har en vardag med allt vad det innebär...tvätthögar, hem som ska städas, mat som ska inhandlas och lagas, griniga barn...dom tror vi ligger på stranden med en paraplydrink i handen 24/7;) Sen vill Hasan inte bo i Sverige och ekonomiskt har vi det bättre här. Han har ju eget som går bra.
Lycka till med visumet. Det blir säkert inga problem.
ja :D
Det stämmer nog, en människa behöver fysisk beröring. Sex är inte allt utan små klappar, kramar osv är viktigt för att en människa ska må bra!
